Gott Nytt År!

Tänkte bara titta in och säga hej och gott nytt år!
Jag hoppas att du har haft ett bra år med många glada stunder och att nästa år blir det bästa i ditt liv!

Morgonrundan

Vid morgonrundan i trädgården upptäckte jag att 'Arena' hade slagit ut.
[20060801: Är det verkligen 'Arena'? Har tittat runt och sett att 'Arena' har fält som är röd/gula, men det har ju inte min?! Eller kan det bero på placeringen?]

Den är väldigt vacker, men lite för vräkig där den står placerad just nu. Jag måste hitta en bättre plats för den skönheten.

'Magnus' växer till sig. Jag undrar när han tänker visa sig...

Så här såg han ut för ett par dagar sedan... klicka här.

Förutom dessa små "fynd" upptäckte jag att blomsterlinet blommar igen. Det vill aldrig ge sig! Vackrast är det på morgonen när det fortfarande är lite fuktigt. Blommorna är klart ljusblå och svävar över slänten.

Idag ska jag bygga humlebon. Hur man gör det kan du läsa här SNF's hemsida.

Vilken blick - och vilken häck!

Kan man vara läckrare?

Kolla in häcken... Gulligare rumpa får man ju leta efter!

Och blicken...

Jag tror att fram- och bakdel tillhör en stenhumla. Visst är den söt! Både jag och resten av familjen har fått hummeldille i år. Rabatterna kryllar av allehanda humlor. De är ju så vansinnigt söta!

Nu har jag flyttat...

...över i princip alla mina gamla inlägg till min nya blogg. Där finns också en hel del nytt.

Kom gärna och hälsa på mig på:

http://hundramiljoner.tradgardsblogg.se

Om att komma ikapp...

"You'll never find the sunken treasure
by wading along the seashore,
however attractive the scenery.

Dive deep into the ocean of meditation."

Jag blev tvungen att ta den igen. Den är så bra. Tänk så många gånger man går på avstånd och suktar efter något man inte kan nå. Suktar och suktar. Istället för att dyka i och uppleva. För mig som håller på en del med meditation talar Swamij's omskrivning av visdomsordet lite extra till mig. I meditationen eller i mig själv kan jag hitta styrkan och kraften istället för att gå på avstånd och sukta efter det jag ser med blotta ögat.

Jag har funderat en del på det under mina semesterveckor. Vi har målat hus och jag har fixat, putsat och fejat i trädgården. Det ger mig verkligen något. Men vad? Vad är det i trädgårdsarbetet som får mig att må så himla bra? För ett tag sen skrev jag om att jag liksom kastade bort min trädgårdsfixar-iver på att åka till allehanda handelsträdgårdar och shoppa. När jag väl kom hem och skulle plantera var jag så slut att jag inte orkade. Precis så... "Måste ha, måste ha, måste ha." Jag tror att jag springer ifrån något som jag kanske är lite rädd för. Pular jag runt i trädgården kan jag få lugnet som gör att jag 'kommer ikapp mig själv'. Och det kan vara nog så jobbigt. Men oj, vad jag längtar efter de stunderna. En sån stund hade jag igår (tror jag det var) när jag stod och vattnade. Den nyflyttade Katsuran måste ha mycket, mycket vatten. Jag kan stå hysteriskt långa stunder och vattna. Varför lägga slangen när jag kan hålla i den...? och där blir jag stående. Som i en annan värld. Läääääänge. Meditativt.

Jag får samma känsla när jag tittar på islandshästarna. När jag drabbades av hästbacillen för ett par år sedan var jag på en semestertripp till en gård där man hade islandshästar. Jag kunde stå långa stunder och titta på dem. Kom ikapp mig själv... och känslorna. Ibland strömmade tårarna ur ögonen på mig när jag blev avslappnad och bara njöt... Helt underbart. Här är en bild på "min" kille.

Fantastiskt bad

"You'll never find the sunken treasure
by wading along the seashore,
however attractive the scenery.

Dive deep into the ocean of meditation."

Idag har jag vattnat blommor, men hela dagen har förutom det varit en naturupplevelse. Ja, vattning av blommor kanske också kan anses vara en naturupplevelse i och för sig...

Vi har varit och badat på ett ställe som blivit vårt favoritställe. Det är en källsjö som ligger i Åkers bergslag. En bra bit att åka blir det, men det är det värt. Det är inte så väldigt mycket folk där, vattnet är klart och går t.o.m att dricka om man blir törstig, omgivningen är en naturupplevelse i sig.

Sonen var mästerfotograf idag. Två av hans fötter, förlåt foton, eller hur det nu var, både ock, är med i dagens blogg.

Jag mår verkligen bra av att ta mig ut i naturen på det där sättet. Att kombinera det med bad - ja, det kan väl inte bli bättre. Vi tog en liten promenad i tallskogen. Åh, vad jag njöt av doften! Till min sons förtret är jag dock ingen långtidsbadare, men ett par dopp hinner jag med. Hans far är lite mer badvillig, så de har inspekterat fisklivet och övat simning lite mer än vad jag har gjort... Vi jobbade stenhårt med att kasta macka däremot och jag måste medge att där är jag verkligen en klippa!

Gummiskor

Idag blev det inte många knop i trädgården. Jag har inte ens vattnat krukorna, de stackarna. Vi fick besök av svärisarna på förmiddagen och blev bjudna på kondis. Det blev en liten biltur, men så avnjöt jag en helt fantastisk pecannötpaj, så det var värt varenda minut i bilen! Passade på att besöka ett gäng små trevliga butiker och hittade ett par helt fantastiskt söta "gummiskor", dvs gummistövlar utan skaft. Vita med tjusiga rosa rosor tror jag att det var. Kändes dock som att de skulle passa bättre som prydnad på verandan än på mina fötter i trädgårdslandet...

Däremot är jag på jakt efter Marimekkos "gummitofflor". Tror att det är deras. Har sett bild på dem i någon tidning man får som villaägare och möjligtvis någon trädgårdstidning. De brukar vara knallgröna med knallblå enkla blommor eller liknande i basfärgerna. Någon som vet var de finns att få tag på?

Jag är ledsen...

....jo, jag är verkligen ledsen. Jag håller på att flytta och det bär mig emot. Flyttar härifrån alltså. Till hundramiljoner.tradgardsblogg.se. Egentligen ville jag inte, men nu är jag såååååå trött på att

1. jag för femtielfte gången misslyckas med att ladda upp bilder i mitt inlägg.
2. det är jättesegt.
3. att jag ett flertal gånger inte kunnat kommentera kommentarer till mina inlägg.

Så nu har jag nog gett upp. Jag läste att det ska ske någon form av uppdateringar i helgen. Jag vet inte vad det innebär, men jag kanske provar igen i början av nästa veckan. I annat fall är ni hjärtligt välkomna till mig på trädgårdsblogg.se istället!

hundramiljoner.tradgardsblogg.se

Dagens skörd

Jag har börjat flytta över från min andra blogg, men har inte riktigt bestämt mig än... Vi får se hur det blir.

[Här skulle det varit en bild...]

Börjar känna mig lite "färdig" i trädgården. Illa illa. Då är det bestämt dags att ta tag i ett nytt projekt eller helt sonika sätta sig ner och bara njuta... Vill göra om trädgårdslandet till pallkrageland, men efter att ha sökt runt i omgivningen efter pallkragar har vi konstaterat att det åtminstone råder brist här i krokarna. Någon som känner till var man kan få tag i pallkragar i Mälardalen?

[Här skulle det varit en andra bild...]

Det känns som att sommarlugnet börjar lägga sig. Idag har vi äntligen fått lite ordning på bråten som låg bakom garaget. Min man körde ett lass till tippen och jag tog hand om den sista jorden som låg på sonens gamla bilmatta på gruset. Han kommer inte att uppskatta att jorden (äntligen) är borta eftersom han hade byggt upp värsta grustaget där med allehanda små dumprar, lastmaskiner och grävmaskiner. Ända sedan han var riktigt liten har han drömt om den dagen han får jobba som grävmaskinist!

Om det tag kommer 'Magnus' att dyka upp. Ännu så länge är han en knopp. I närbild tycker jag att han påminner lite om en solros. Är de släkt på något vis eller är det mitt minne som sviktar?

[Och här en tredje...]

Det här är första inlägget som jag skriver i trädgårdsblogg.se, men kanske inte det sista. Tills vidare finns jag i båda bloggarna...

Ännu en humla

Så... ännu en solskensdag till handlingarna. Förutom det fruktansvärda åskvädret på eftermiddagen. Brrr. Vilka krafter.

Jag tjatar om min Jättevädd - den är ju så cooooool! Här är den med besök av en humla.


Idag har jag mest ägnat mig åt gräsklippning och vattning. Vände och vattnade komposten gjorde jag också. Jag byggde en ny kompost med tre bingar förra året och i år är nog första gången jag har tömt den. Ja, inte den binge jag fyller på i år då förstås, men de andra två. Vad skulle jag göra utan kompostjorden?

Min nya Stor Drakblomma har börjat slå ut. Jag ska se om jag kan få till en närbild i morgon, blommorna är vackra. Slänten var full av nyutslagna ljusblå blomsterlin i morse, vilket förvånade mig rejält. De har ju redan blommat en vända? Otroligt vackert var det i alla fall!

Blommor och bin

Idag har jag spelat spel i trädgården. Ett sånt där plastspel med flyttbara rutor. Vet du vad jag menar? Har det något namn förresten? Nåväl. Det jag menar är att jag grävde bort gräs, la det på en yta som behövde nytt, grävde en grop, grävde upp min Katsura som inte trivdes på det gamla stället, stoppade ner den i gropen, grävde en större grop där den hade suttit och där planterade jag en Fjärilsbuske som jag dessförinnan inhandlade på min närbelägna handelsträdgård. Jag tog den med mest fjärilar... ;) Det blir alldeles strålande vackert. Den stackars Katsuran varken mådde bra eller gjorde sig på det gamla stället, men nu har jag placerat den i den bortre änden av trädgården och då blev det som ett litet smycke. Den ser större ut och klär sin plats betydligt bättre. Tänk så lite som behövs! Eller lite, förresten. Det blev en himla massa grävande.

För övrigt har jag fortsatt att röja lite i slänten. Idag tyckte jag Vänderoten hade gjort sitt, så jag klippte ner den. Ja, ja, jag vet att man helst inte ska klippa utan låta växterna stå kvar över vintern, men den hade miljoner små fröer som såg ut som minimaskrosfrön, så jag vågade inte låta den stå kvar. Jag har ingen lust att rensa Vänderot i slänten nästa år. Nån som vet hur det är med den växten, försår den sig ivrigt?



Humlorna och fjärilarna har vimlat omkring för fullt i trädgården. Jag kan bli alldeles förhäxad av dem! Bolltisteln var ofta besökt av ett par humlor åt gången. Den första vita slog ut idag, det var nästan så att man kunde se hur de små blommorna öppnade sig uppifrån och ner.

Uppdaterat växtlistan

Idag har jag planterat växter i hettan. Allt som jag köpte igår har fått sin plats i jorden. Jag ägnade en stund på kvällen åt att uppdatera växtlistan som ser ut så här...



Inget avancerat, men jag har skrivit ner alla växter och placering sen ett antal år tillbaka och det verkligen kul att ha kvar.

Orkar inte skriva så mycket. Nu är det natt!

Trädgårdsshopping

"Love your neighbor as yourself.
Love your enemy as if you'd never met."

Idag har jag varit på shoppingtur. Trädgårdshopping så klart! Ibland drabbas jag av rejäla infall av trädgårdsiver och då vill jag plantera, gräva och flytta om. Kruxet är att jag oftast ägnar dessa dagar åt att traska omkring i diverse handelsträdgårdar för att hitta något att plantera. När jag sen till slut kommer hem igen orkar jag inte mycket mer än att sätta mig och stirra...

Nåväl. Jag började dagen med en del planerande och mycket kaffe. Studerade rabatterna och funderade lite på hur jag skulle vilja ha det. Sen bläddrade jag igenom ett par nummer av AoT och avslutade med att surfa runt i en massa bloggar för att få idéer. Det slutade med en liten lista av växter som jag ville ha, och jag gav mig av.

Jag åkte givetvis till den handelsträdgård som är nära belägen. Vill ha dem kvar och handlar gärna där om jag finner det jag söker. Idag hittade jag... INGENTING... av det jag hade på min lapp. Jo förresten, en sort fanns, men de plantorna såg så fruktansvärt trista ut att det fick vara. Jag blev lite fundersam. Det var ändå inga specialare jag var ute efter, men sortimentet är så simpelt, så vill man ha något extra får man åka någon annanstans. Synd. För de har massor av olika sorter och skulle gott kunna spetsa till det en aning.

Så jag kom hem i princip tomhänt. Fick med mig ett par "bra-att-ha-saker", men det var allt. Stannade till hemma och åt lunch innan jag gav mig av till nästa anhalt. Löta i Ärla. Jag lyckades få med mig rejält med växter därifrån. Erkännas måste... en del inspiration fick jag nog i Enköping igår i alla fall... bl.a. fick en ljusgul jättevädd 'Cephalaria gigantea' följa med hem. Det blev mycket annat smått och gott också. Jag kom på att en ampel är perfekt för förvaring av klädnypor! Då kan man ju hänga upp dem på lämplig höjd när man hänger tvätt. Två korgar blev det. Så här ser det ut då:

Den andra korgen tog jag bort kedjorna på. Den fungerar numera som korg för handskar och de trädgårdsredskap jag vill ha nära till hands. Båda korgarna står på altanen när de inte används, så nu ser det lite trevligt matchande ut också!

Sinnesro

"The beauty of searching for yourself
is that you never find anything that qualifies."

Efter en tämligen motstridig ridtur sitter jag och tar igen mig framför datorn. Hästen var väldigt motvalsig idag. Antingen är det helt enkelt för att prova vem det är som bestämmer. Annars är det något som inte är som det ska med den lille herrn. Ska prata med ägaren om det. Vi tog oss i alla fall igenom en timmes ridning på en massa vackra skogsvägar i solnedgången och efter ridturen var han underbart, fantastiskt supergo. Han fick lite massage och njööööt.

Eftermiddagen tillbringade jag tillsammans med min man i Enköpings parker. Själva guidningen var inte så mycket att komma med. Behållningen var främst att höra hur parkförvaltningen resonerar när de sköter sina parker. De låter bl.a. allt stå kvar när det blommat ut. En av orsakerna till detta är att de helt enkelt inte har tid eller budget till att småplocka och fixa under säsongen. Samtidigt är det ju så det fungerar i naturen. Sätter man rätt växter tillsammans så håller de varandra på plats, så att säga. Att dela en perenn fanns det ingen anledning att göra om den växer med rätt förutsättningar. Det var en behaglig tanke som inte känns helt främmande.

Efter guidningen tog vi oss vidare till mina favoritparker. Fridegårdsparken är den jag känner mest för. Jag tycker om att omslutas av växterna där inne. Vi satt en lång stund på en av bänkarna under piprankan och bakom Clematisen 'Summer snow' och lyssnade till det strilande vattnet. Det blev trots allt en mycket lyckad och varm eftermiddag, även om det inte infann sig någon wow-känsla. Jag funderar på att åka dit igen lite senare i sommar. Kanske ger det en större upplevelse.

Annars ligger Antroposoferna nära till hands. Det vore kul att se hur sonen påverkas av miljön som gör mig så lugn. Jag hoppas att jag kan få med mig både son och man på en utflykt till Järna. Första gången jag var där blev sinnesron överväldigande. Så överväldigande att jag mådde fysiskt illa när jag satte mig i bilen och åkte hem. Men... det har inte skrämt mig. Jag har varit där ett par gånger efter det och jag vill verkligen åka dit igen. Ensam eller med sällskap. Eller både ock...

Min oas i tillvaron

"The flower and the bird have worked out their relationship.

So too with the people of our families and personal worlds.

The mind flies here and there, bringing pollen to the Inner one.

As the people of our lives

bring what we need for life and growth."

Sakta men säkert växer det fram ett nytt hus på vår tomt! Nåja. Nytt och nytt, men byte av färg till rött med vita knutar, målad veranda och altan, samt röjning bland en massa gamla prylar. Det tar sig. Trädgården börjar se vettig ut. Vild men ordnad. Det här är verkligen min oas i tillvaron. Jag njuter varje sekund!

I morse efter frukost invaderades vår damm och trädgård av en massa småfåglar inklusive fågelungar. De kvittrar som galningar. Flyger runt som värsta Kamikaze-piloterna. Två höll bl.a på att krocka med vår synnerligen förvånade katt (tur att han är så gammal att han inte hinner med att nappa någon i flykten). De har hittat perfekta bad- och duschstenar i dammen. På duschstenen hamnar de i stänket från vattenfallet. Där var det kö i morse!!

Samtidigt som vi fick fågelinvasion dök det också upp en massa fjärilar. Det har varit lugnare i år än förra året, men idag exploderade det i antal. Många nässelfjärilar, gräsfjärilar, pärlemorfjäril, och en och annan citronfjäril. Såg en stor en som påminde om nässelfjäril, men jag vet inte vad det var för något. Den kändes som en mindre fågel när den kom flygande...

Jag älskar när det rör på sig i trädgården. En och annan katt är också välkommen - inte bara vår egen. Jag hämtade ut kameran och tog en massa närbilder på en söt liten humla som kalasade i en av blommorna i rabatten. Den vägrade att lämna sin post. Tog till och med en liten tupplur innan den fortsatte sörpla i sig. Liten och luden och jättesöt! Det var nästan så att jag inte kunde hålla mig från att klappa försiktigt på den ludna ryggen.




Snart är det dags att ge sig på trädgårdslandet. Vi har pratat om att gå över till pallkrageodling och det går inte en dag utan att jag längtar tills trädgårdslandet är omgjort. Att komma åt från alla håll och få upp bl.a. jordgubbarna i vettig höjd skulle vara värt hur mycket som helst. Jag vet inte riktigt var jag ska få tag på pallkragar, men såna saker brukar ju ha en tendens att lösa sig.

I morgon blir det guidad vandring i Enköpings parker. Dessvärre den kortare varianten, pga miss i planeringen, men det får duga så länge. Är det bra har jag nog råd att ta en lång en annan dag. 60 kronor ska jag nog kunna avvara... Jag har varit där förut och traskat runt tillsammans med en fd kollega. Förra året åkte jag dit och gick en vända själv, så det ska bli spännande att se vad en guide kan tillföra.

Hittat & lånat

Mår tack vare semestern alldeles prima, även om jag tror att jag skulle behöva ta det lite lugnare och slappa mer.
Vill fixa i trädgården. Kanske plantera lite nya blommor. Flytta om och göra tre nya korgar till den nymålade altanen.
Ska snart gå och lägga sonen.
Har nyss hällt upp ett glas rödvin.
Bör inte sitta här framför datorn, utan mysa med familjen i soffan.
Är lycklig!
Drömmer om att bli trädgårdsmästare.
Längtar till den dagen jag vågar ta klivet.
Fasar inför att börja jobba igen efter semestern, men nya kollegan gör livet lite lättare.
Idag har jag målat, slappat och irriterat mig på de kaxiga ungarna.
Imorgon ska jag måla lite till. Slappa. Och försöka låta bli att irritera mig på ungarna.
Igår var det ungefär som idag. Livet är helt OK!
Nu ska jag redigera om lite, sen ska jag gå och läsa en bok för min son.
Vill se en bra film som verkligen fångar mitt intresse.
Vill göra i ordning trädgården, så att den blir lite mer rumsindelad.
Glad över min familj, är jag verkligen!
Arg på tidningen, som "glömde" att rapportera om olyckan som hänt på Liseberg i helgen och bara berättade att man höll på och utredde. Ska inte en tidning som inte kommer ut på söndagar ta upp det som man förmodas ha läst om någon annanstans. Jag hade nämligen inte gjort det utan förväntade mig info om det i morse...
Nyfiken på parkvisningen i Enköping.
Lycka är att få vara tillsammans med familjen!
Sorg är att förlora någon som står en nära.
Älskar mina killar över allt annat på jorden!
Hatar idioter som krigar.
Äter väldigt gärna grillad entrecote.
Sover oftast väldigt bra.
Dricker rött vin och whisky helst. Vatten förstås. Och gärna riktigt gott kaffe.
Röker något enstaka bloss ibland. Oftare under semestern. En cigarett när det är lite mer party eller tillsammans med svägerskan.
Dansar gärna. Helst ensam till House hemma i vardagsrummet, badrummet eller köket.
Lever inte riktigt som jag vill, men nästan.

Vila

"The book in your hand is nothing
compared to the book in your heart."

Idag har jag mått så himla bra - och dåligt - men resultatet av dagen känns toppen. Jag kom igång med målningen av altanen direkt i morse och jobbade på ganska länge. Det gick jättebra och är himla behagligt. Dessvärre fick jag jätteont i magen. Riktig magknip, lite som stressmage. Det gjorde ont, så ont, att det gick igenom och värkte i ryggen också. Jag tog en Novalucol. Åt lunch. Lugnade mig med kaffet. Efter lunchen var det ganska kallt ute, så jag satte mig inne en stund framför datorn, men var så trött att jag höll på att däcka. Bytte om, plockade med mig filtar och la mig i min fina solstol på altanen. Jag somnade aldrig, men låg i halvdvala nån timme. Flera gånger ville jag på något sätt resa mig upp och komma igång igen, men det gick bara inte. Solen tittade fram och jag blev jättevarm, men jag orkade inte resa mig upp utan låg kvar.

Efter nån timmes slummer, satte jag mig en stund. Orkade fortfarande inte resa mig upp. Satt med huvudet i handen och väntade. La mig ner en stund till. Så till sist fick jag lite ork och gick upp igen. Magvärken var borta.

Jag gick in och satte mig och spelade ett av sonens TV-spel tills min man kom hem från jobbet. Hasade runt ett tag, när han tog tag i målningen och till sist hade orken dykt upp igen och jag kom igång med den sista målningen.

Sen har allting känts så bra. Jag målade, fixade gott käk (Kasper med svanssås), satt och snosade med sonen framför Brygg... ja, vad det nu heter... läste för honom när han skulle sova och tittade efter det på en film tillsammans med min man. En helt enkelt suverän skön eftermiddag och kväll blev det till slut. Nu ska jag gå och lägga mig och klockan har ännu inte hunnit bli för mycket. Hinner med både läsa och gos innan det är sovdags...

En märklig dag som känns bra ändå på något vis. Jag behövde kanske vila lite... Jag får ägna mig åt djupanalys en annan dag.

Najti najti!

Auratolkning

De senaste kvällarna har jag läst igenom det Eva skrev till mig. Det är mycket som landat. Jag antar att jag behöver släppa loss lite när det gäller tolkningen och faktiskt ta de där klockrena signalerna för vad de är. Jag försöker läsa in och krångla till saker och ting ganska rejält när jag försöker tolka det Eva skrivit.

Det Eva beskriver i början om ’rött, grönt, gult och blått’ kopplar jag med jobbet. Jag har en längre tid funderat över att byta bana helt och ge mig in i mer kreativa sysslor. Nu har jag bestämt mig för att söka in till en trädgårdsmästarutbildning till hösten, dvs raka motsatsen till det jag arbetar med idag. Människor ber mig om råd/stöd – någonting sådant har jag för mig att det stod mot slutet av det Eva skrivit.

Jag har tidigare i mitt liv varit väldigt strukturerad och organiserad. Agerat mycket utifrån min högra sida. Är utbildad ingenjör och har arbetat med den typen av frågor innan jag gick över till personalområdet. För ett par år sedan började jag jobba mycket med mig själv och ”frigjorde” den vänstra sidan. Släppte loss kvinnligheten. Efter det har jag haft svårt att acceptera min styrka och min ”fyrkantiga” sida, men mer och mer börjar jag hitta en balans. Jag har dock fortfarande mycket kvar. Det är det här jag reflekterar över när Eva skriver att min kvinnliga sida sätter käppar i hjulet för min manliga sida. Jag VET att jag behöver lugn och ro. Jag VET att jag mår jättebra av att ta mig en stund för meditation, gärna varje kväll. Men jag tillåter mig inte. Inte ska väl jag, eller nåt sånt. Kanske är jag rädd för att något ska komma upp till ytan. Jo, visst är det så. Jag VET också att det börjar bli dags för mig att göra något annat i min yrkesroll. Något som får mig att växa, utvecklas, röra mer på mig fysiskt. Jag har provat ytterligheterna, nu

En annan sak som jag reflekterade över var det Eva skrev om HÄST. Man kan ju tolka in mycket i allting, men just när det gäller hästar är det lite speciellt för mig. Jag har ALLTID varit jätterädd för hästar, men för ett par år sedan ”försvann” rädslan utan någon speciell insats och jag började rida. Redan från första ridturen kände jag att det kändes helt rätt och att jag inte alls var rädd. Nu har jag ridit i 2 år och det går jättebra. Ridningen hjälper mig att få kontakt med rädslor och beteenden som sitter djupt rotade i mig. Just detta ”mönster” tror jag ligger och stoppar mig på fler ställen. Jag är rädd för något och tror att jag inte ska kunna styra/ta hand om situationen, men innerst inne vet jag att ’att ta steget’ inte är så himla farligt och att det egentligen kan bli något mycket värdefullt för mig. Yrkesinriktningen, kanske?!?

Rött hus med vita knutar

"What if a headache forgot to ache?"

Bloggtajm. Jag har suttit mycket framför datorn idag. Första semesterdagen. LIte slöseri med tid kan tyckas, men jag har mest surfat runt på http://www.odla.nu och läst en massa inlägg. En annan favvis för närvarande är http://blogg.passagen.se/minrldagbok. Idag har jag målat lite på verandan och knatat runt i trädgården. Just ja! Måste gå ut och rädda min underbara trädgårdsbok 'Min trädgård' av Karin Berglund från nattfukten. Krulliga böcker är det värsta jag vet...

Så ja, nu är den räddad.

Jag läste auratolkningen som jag fick för ett tag sen innan jag somnade igår. Den får mig att tänka... Strålande! Det är ju precis vad jag behöver. Reflektera en aning... Jag ska söka in till utbildningen i höst. Så mycket är säkert. Vi får se om jag går den. Visst - kommer jag in tror jag nog inte att jag tackar nej...

I natt har vi en övernattande liten kamrat till vår son här. Första gången en kompis sover över. Han bor tvärs över gatan - så nära som man kan bo - så det ska väl inte vara någon katastrof om han skulle vakna och vill hem till sin säng. De små liven satt uppe till cirkus 21.30 och spelade och sen läste jag Berts betraktelser för dem. De 'uschade' varje gång Bert stönade över hångel. Tvi vale! Nåja. Sonens kompis som är 7 tyckte definitivt att det var värre än sonen själv som är 8. Han börjar bli vääääldigt nyfiken på tjejer. Förutom att han är jätteförtjust i granntjejen frågar han ganska ofta om hur jag och hans pappa träffades... *fniss*

I morgon ska jag måla vidare. Vi är snart färdiga och det blir sååååå fint. Nu har jag fått mitt röda lilla hus med vita knutar, vit veranda och gröna dörrar. HELT felplacerat egentligen efter som det är ett egnahemshus som ligger mitt i ett villaområde, men vi fick gk på bygglovet så färgbytet är OK i alla fall. Det ligger ytterligare tre faluröda hus i närheten, så helt fel är det väl antagligen inte.

Nu börjar det bli dags för mig att gå och lägga mig. Ska smurfa runt lite först....

Najti najti.

Vägskäl

"Too much food for thought

will give you an upset mind."

Det gick så illa att rida i kväll. Det var ganska varmt, jag verkade lida mer än hästen. Och det var mycket insekter, hästen led betydligt mer än jag. Han blev stressad av myggor och bromsar. Jag blev stressad för att han blev stressad. Han blev sur. Jag blev sur och deppig för att jag "tvingade" honom ut i skogen trots de dåliga förutsättningarna. Jag kände mig "flaxig" och okoncentrerad och kände igen känslan så som jag mått på hemmafronten under ett par dagar. I morgon är jag ledig och nästa vecka börjar semestern på riktigt. Det ska bli sååå skönt!

Ändå har jag haft det helt OK på jobbet den här veckan. Idag hade jag ett bra samtal med min tillförordnade chef. Vi pratade om vilken typ av ledarskap jag behöver. Bra samtal. Jag har haft ganska lite att göra, så jag har kunnat ta tag i saker som jag aldrig tar tag i annars.

Jag står i ett vägskäl, dock. Har bestämt mig för att söka trädgårdsmästarutbildning till hösten. Det finns en som jag tittat mycket på de senaste åren. Jag har en kompis som går den utbildningen. Jag vet ju egentligen inte om jag vill bli trädgårdsmästare, jag TROR det, men man kan ju aldrig veta säkert. Så jag har i alla fall bestämt mig för att söka och gå den om jag kommer in. Då får vi se om jag kommer tillbaka till nuvarande arbete med ny energi eller om jag håller fast vid att byta inriktning och göra något helt annat.

Inget är hugget i sten...

Sommarens första dopp

"Consciousness is life,

like the water that gives the fluff to the rice.

No fluff, no food, no fun.

Be aware. Be awake. Enjoy your rice."

Efter att ha tillbringat även denna dag på Vikingafestivalen i Stallarholmen åkte jag och sonen och tog ett dopp i sjön. Jag har sånt motstånd innan jag kommer dit. Inte ska väl jag ligga där och bara ligga, jag kommer ju att storkna. Men när jag väl är där förstår jag inte varför vi inte åkt dit tidigare i veckan. Slappa i solen. Titta på folk. Plumsa i vattnet även om det känns iskallt och sen sätta sig på stranden igen och dricka en kopp kaffe. Kan det bli bättre? Jag brukar parkera under det stora trädet som växer precis vid barnbadsdelen. Då kan jag få både skugga och sol - på samma gång. Perfekt.

Vikingafestivalen var mysig som vanligt. Jag gillar vikingagrejen och människorna som går in för det med hull och hår. Med sina tält och båtar, visar upp lekar och slagsmål. Skön hjärtlig stämning. Fina konstverk.

På väg att krocka

"The most important trip you’ll make in life

is the trip into meditation,

where you go nowhere"

Idag var jag på väg att bli inblandad i en olycka. Med sonen och hans kompis i bilen... Vi kom åkande på Stallarholmsvägen efter att ha tillbringat flera heta timmar på Vikingafestivalen. Det var bilar både före och efter mig, men på betryggande avstånd. Plötsligt stannar mötande bil för att korsa vår sida av vägen och åka in på en annan vägsnutt. Bakom kommer en bil som antingen ligger på tok för nära eller föraren inte är uppmärksam. Föraren tvärnitar, får rejäl sladd på bilen och efter att ha kört in i rumpan på bilen framför fortsätter den rakt över vår sida samtidigt som jag kör förbi. Jag hann tack o lov väja undan genom att utnyttja vägsnutten på min sida. Vi klarar oss med en hårsmån från att bli rammade rakt in i sidan.

Pust. Snacka om att jag blev darrig efteråt... och varse hur uppmärksam man måste vara på sina medtrafikanter. Det räcker liksom inte med att hålla ordning på sig själv. Flera olyckor i närheten av där vi bor har gått till på liknande sätt. Bilar på andra sidan klantar till det och krockar med helt "oskyldiga" på andra sidan vägen. Dessvärre har flera av olyckorna haft dödlig utgång.

Jag är tacksam över att vi klarade oss helt oskadda och skickar en tanke till de som satt i de två bilar som krockade. Det såg inte ut att vara någon större fara med dem, men det kan vara jobbigt ändå.

Summertime

...and the living is easy.
Mmmm... verkligen. Har min första semestervecka och det känns väldigt skönt. Textraden kommer från sången Summertime av George and Ira Gershwin, 1934/35, från "Porgy and Bess". Om den tycker jag mycket... Om sommaren också, men bara när det inte är stekhett.

Har fått min aura avmålad. På distans. Jag vet inte vad jag ska tro, men uppenbart är att det hon tolkade ur tavlan definitivt betyder mycket för mig och hjälper mig att reflektera. Precis vad jag behöver!

Och så är jag på väg att bli "bookcrossare". Kul grej som jag hittade på nätet. Man släpper böcker fria och följer med vart de tar vägen, vem som hittar dem och vad den personen tycker om boken. Jag har en bunt böcker som jag har registrerat, men än så länge har jag inte släppt någon. Ska bära med mig dem när jag lämnar hemmets sköna vrå någon dag.
http://www.bookcrossing.com.

Nu ska jag fortsätta fira semester med en kopp favoritte; Yogi Tea.

Long time no writing

"What is more important than

where we are standing on the path

is the direction we are looking"

Länge sen och nu är det läggdags. Kan inte låta bli att skriva en snutt i alla fall. Det känns som att jag går och bubblar av något som inte riktigt kommer ut. Har en grej på jobbet som känns jobbigt just nu, men som jag passar på att trycka undan under helgen för att jag inte orkar ta tag i den och för att jga ska få en någorlunda vettig helg.

Jag känner ett behov av att skaka loss ordenligt. Vill bli omruskad under helgen. I morgon när sonen är på kalas ska jag passa på att ta en lång promenad iklädd träningskläder. Försöka få upp ångan och svettas lite. Som jag gjorde idag när jag klippte det 15 cm långa gräset. Jag var hur svettig som helst och kommer att ha sån träningsvärk i morgon. Men det var skönt att ta ut sig lite.

Nu ska jag gå och lägga mig. Ska leta fram ett ordspråk först...

Högsommar i maj

"The most important trip you’ll make in life
is the trip into meditation,
where you go nowhere."

Våren har varit så konstig. Först hände ingenting, sen hände ingenting, sen kom våren som varade i två veckor och nu har vi haft högsommar i tre-fyra dagar. 20-25 grader, strålande solsken, inte ett moln så långt ögat kan nå. Den märkliga våren har inneburit att snödropparna blommar samtidigt som min Kaukasiska förgätmigej.
Jag mår bra av solen i alla fall. Och av att få vara ute och pyssla i trädgården. Vi har ätit frukost ute hela helgen utan att frysa en gnutta och det är verkligen något jag ÄLSKAR! I lördags morse gick jag ut vid 8-tiden, satte mig på altanen och lyssnade på fåglarna. Trafiken var inte igång än, så det var verkligen bara fåglarna som hördes. Eller väsnades! Jo faktiskt! När jag började lyssna runt efter olika fågelläten konstaterade jag att det var massor. Det var som en matta. En del "kvitter-brus" och en och annan trudilutt som jag kunde urskilja. Hittade förresten en trevlig fågelsida på nätet igår; http://home.swipnet.se/~w-67502/foglat.htm

Vi har pratat om att skaffa ett växthus, men jag är lite orolig för att kicka igång för många projekt på samma gång. Vi ska måla huset. Det är prio 1. När det är färdigt (enligt min tidplan i alla fall) kan vi ge oss på gångarna som ska bytas från cementplattor till skiffer. Möjligen, ja möjligen därefter kan vi ge oss på ett växthusbygge. Det vore mysigt. Kanske ett höstprojekt, så att det är färdigt till nästa vår? *drömmer*

I morgon är det dags för jobb igen. Jag ska försöka låta bli att bli uppslukad. Försöka vara här och nu, grundad i mig själv. Jag satt i gräset och mediterade en stund på eftermiddagen idag och det kändes verkligen kanonskönt. Och inte helt svårt heller. Balans.

Trädgårdsreflektioner

"Contentment is the field

on which the game of spiritual life begins."

Idag har jag pulat i trädgården. Violerna doftar och många lökväxter har kommit upp. Snart är det dags att klippa rosorna, men det får vänta tills man "ska". När björkarna har musöron.
Idag åkte vi till trädgårdshandlaren och köpte en rosbåge. Vi har monterat den och min fantastiske make har målat den med hammarlack så att den matchar grind och staket. Det blev jättefint och nu ser jag verkligen fram emot att honungsrosens skott ska ge sig iväg på klättring.

Jag fyllde på första facket i komposten med ännu mer skräp. Funderar på att vända den, så att den får bättre fart. Det blir nog det jag gör när jag går ut om en stund. Mellanfacket börjar bli ganska tomt i och med att jag tar tillbaka av den halvfärdiga komposten och blandar i det jag lägger i nytt.

*******

Jag tog en paus och gick ut och vände komposten. Det såg jättebra ut. Även en stor del av pinnarna som jag körde i kompostkvarnen för någon vecka sedan börjar förmultna. Äppelträdsgrenarna tar nog betydligt längre tid. Ett par maskar, "tusenfotingar" och en herrans massa gråsuggor såg jag till. Nu har jag blandat ihop det, så att komposten är mer homogen och fuktig. Det borde inte ta så lång tid innan det börjar hända saker.

Slänten ser trist ut nu innan det börjar grönska ordentligt. Jag har slängt ut frön från två påsar med blommor för bin och fjärilar. En del av blommorna som växte förra året har säkert fröat av sig också - jag har svårt att skilja blommorna från ogräset... Jag får ta det som ser skumt ut vartefter. Jag längtar tills det har växt upp mer i slänten, för nu är det alldeles för mycket bar jord för att jag ska vara nöjd.

Men å andra sidan... De tomma ytorna kan jag ju plantera mer på... Tjoho! Nu ska shoppas!

Illaluktande goja i dammen

"You can watch the way you walk,

watch the way you talk,

and watch the way of your thought.

But can you watch the way you watch?"

I stort sett hela helgen har jag varit ute och pulat i trädgården. Det har varit så himla skönt. Sol och regn om vartannat, mycket frisk luft och fysisk aktivitet. Vi har städat dammen. Den hade grott igen ordentligt, men vi tömde ur den och fick bort den värsta gojan. Flera av växterna har klarat sig i dammen över vintern trots att det var bottenfruset och det är kul. Jag håller tummarna för att dvärgnäckrosen har överlevt. Ingen katastrof om den strök med, men det vore kul om alla växterna har klarat sig. Nu har jag fyllt upp vatten, startat upp pumpen och fixat med stenarna som låg runt om. Det blir såååå fint.

Och så över till ångesten. För att gå till jobbet i morgon. Jag har INGEN lust. Och det handlar inte om att det är tråkiga människor, tråkiga arbetsuppgifter eller om att resten av familjen är lediga. Det känns bara så jävla bortkastat. Onödigt. Meningslöst. Ja, ja. Visst. Det blir läkemedel i slutänden. Men det skulle det ju bli även om inte jag var där. Åh, jag skulle verkligen vilja göra något som är lite mer jordnära. Något som verkligen behövs NU. Någonting lite mer praktiskt. Jag orkar inte 'bidra' och vänta på att det ska bli bättre på lång sikt. Jag vill se resultat NU. Har ju funderat lite till och från på att gå trädgårdsmästarutbildningen i Enköping. Jag kanske skulle ta och söka...? De startar visst en ny nästa februari.

Hugaligen. Så tungt det känns. Träffade E igår. Tog en fika och vi känner oss ungefär lika negativa båda två. Hittar liksom inte gnistan. Vi känner oss som två grå tråkmånsar. Allt känns skrutt. Vill bara vara hemma och inte göra något. Önskar att det gick att säga "ryck upp dig" och att det funkade, men det blir som en såpbubbla. Den stiger till väders, och sen "poff". Finns inte mer. Var är orken?!?! Hallå!!!! Kom fram. Jag har ingen lust med det här.

Ynklig

"Stress is two forces moving in opposite directions

Sit still"

Känner mig lite ynklig. I torsdags började jag få feber och ont i kroppen. Jag var med min son och hans klasskamrater på Tom Tits, så det fanns ingen möjlighet att gå och lägga mig eller ta det lugnt. Jag gick omkring och huttrade ett par timmar. Var riktigt låg, men höll ändå garden uppe på något mystiskt sätt. När jag kom hem däckade jag. Jag har knaprat Alvedon för att hålla febern i chack, men den håller i sig. Värken i kroppen också. Efter någon dag kom förkylningen. I morse vaknade jag med en vansinnig huvudvärk och den har hållit i sig till och från under dagen. Idag har jag inte tagit någon Alvedon, men däremot varit ute i friska luften en del.

Jag blir lite fundersam när sjukdomen flyttar runt så där i kroppen. I går var vi iväg en liten sväng på dagen. Jag kände mig inte sjuk alls. Vi promenerade istället för att ta bilen och det gick bra det också. Idag kom huvudvärken som däckade mig...

Om att vara lyhörd - igen...

"Pride is a little sign that

somebody inside remembers something,

but just doesn't know what"

Jag har varit jättetrött en längre tid. (Undrar om jag inte börjat någon tidigare blogg så här…) Det har känts grått. Alla har sett så pigga ut. Jag har känt mig som att jag trampar på i en grå dimma. Har någon frågat hur det är har jag försökt se pigg och glad ut, men leendet har inte nått till ögonen.
I förrgår fick det vara nog. Jag gick till Hälsokostbutiken och inhandlade ett preparat med Ginseng. Jag har provat för ett par år sedan, men fick problem med att sova, men kände ändå att jag ville testa igen. Tipset från kvinnan i butiken var att ta tabletten på kvällen istället eftersom effekten verkar vara ganska utdragen för mig.

Så jag provade. Nöjde mig med en tablett. Var skönt seg hela kvällen. Gäspade. Kände mig lugn. Gick och la mig. Läste en stund. Somnade som vanligt. Blev väckt på natten, men somnade om igen. Jag var normalt seg när jag vaknade på morgonen.

Men när jag kom till jobbet… Jag kände mig som om jag gick omkring i en pigg och solig liten bubbla. Helt plötsligt såg jag hur trötta och stressade alla såg ut. Det kändes som att det var en härlig, solig vårdag. När jag tittade ut genom fönstret var det mulet, men det gjorde ingenting! Jag väntade mig hela tiden att den tunga tröttheten skulle komma svepande, men inte ens efter lunchen blev jag trött.
Jag hade lite svårare att somna igår och kunde knappt somna om tidigt i morse, även om jag gjorde det efter en stund. Effekten är inte lika rosenskimrande idag. Men å andra sidan. Om jag inte tagit någon tablett i går kväll – hur hade det känts nu i sådana fall?

Jag undrar vad orsaken till den här tröttheten är. Det är möjligt att jag skulle behöva mera ljus. Jag försöker suga i mig så mycket sol som möjligt, men jag är ganska dålig på att vistas ute när det inte är kanonväder.
Det kan kanske ha att göra med vad jag äter? Jag skulle vilja äta mer grönt. Jag har börjat knapra äpplen under dagarna i alla fall och det känns betydligt bättre än de där kakorna som står brevid kaffeautomaten på jobbet.
Eller annars är det bara omställningen. Den vanliga vårtröttheten. Jag hoppas att den får ett slut snart i alla fall, så att jag kommer in i vanliga gängor.

Men vad är vanliga gängor? Varför strävar man (läs jag) efter att vara pigg och glad och på alerten hela tiden. Varför känns det inte OK att vara trött och seg ibland. Är det egentligen skillnaden på vad man vill och hur man mår som gör att det känns tungt. Om jag kalibrerade om hela härligheten skulle jag lyssna på min trötta kropp. Kura in mig i en filt. Slappa. Hämta kraft. Är det sviter av att jag inte har tagit det lugnt under höst och vinter utan fortsatt i vanligt tempo? Hur lyhörd är jag egentligen? Beror alla vårförkylningar och infektioner egentligen på att våra kroppar verkligen försöker få oss att lyssna. Är allergier ett resultat av att vi pressar oss för hårt när vi egenligen borde gå i ide?

Och så var jag där igen. Lyhörd. Om jag inte är lyhörd för mig själv och min kropp – hur ska jag då kunna vara lyhörd mot andra?

Powerful

"Do unto others what makes you both free"

Idag har jag mått så himla bra sedan jag kom hem från jobbet. Det var länge sedan jag kände så. Jag har känt mig pigg, inte varit arg eller irriterad, och det har varit ett fantastiskt solsken. Jag har mått allmänt bra helt enkelt.

Och då kan jag ju inte låta bli att fundera på vad som har varit skillnaden idag mot eftermiddagarna förra veckan. Det som är lite anmärkningsvärt till att börja med är att jag "mäter" hur jag mår på hur jag känner mig när jag kommer hem från jobbet - inte på hur jag mår när jag är där. Där håller jag mig uppe på något vis. När jag kommer hem släpper jag på skyddet och ger mig tid att känna efter.

Under dagen idag har jag haft två bra mötet. Började med en avstämning med chefen i morse. Det kändes som att jag kunde släppa ifrån mig mycket av mitt självpåtagna ansvar och lämna över det till honom. "Check your assumptions" är ett uttryck som används inom Radical collaboration och det känns som att det passar alldeles utmärkt för mig. Jag tror att jag måste ta ett större ansvar för att jag tror att min chef inte gör det. Vilket innebär att jag egentligen "inkompetens-förklarar" honom och inte låter honom ta det ansvar han har betalt för och säkerligen klarar av. Under mina lugna stunder idag, när jag har träffat min nya kollega har jag hänvisat till honom istället för att ta på mig ett ansvar för frågor som jag egentligen inte borde ta ansvar för. Jag har en åsikt om hur saker och ting ska skötas, men jag vet egentligen inte vad han tycker i frågan och han ges ju aldrig möjlighet att svara om jag svarar istället.

Runt lunch och en stund in på eftermiddagen hade jag ett möte med en fantastiskt bra konsult som jag ska samarbeta med kring utveckling av våra chefer under 2006. Han sitter på teorierna kring just Radical collaboration som är en vidare utveckling av the Human Element och FIRO och jag kommer att ha huvudansvar för att köra processen med våra chefer. Det ska bli jättespännande. Bitvis har jag lite svårt att slappna av helt tillsammans med honom. Jag upplever att han inte ser mig. Och då menar jag med ögonen. Han sitter på något vis och tittar en decimeter framför mitt ansikte precis som att han befinner sig i en annan värld. Men så någon gång då och då släpper han den delen och lyssnar riktigt ordentligt på vad jag har att säga och då får han en helt annan närvarande blick.

När mötet med honom började gå mot sitt slut frågade han mig vad jag hade att jobba vidare med efter min THE-kurs. Jag tog upp det med honom och fick lite nya infallsvinklar.
Mitt problem ligger i 'kompetens'. Jag har alltid trott att kompetens bara handlar om formell sådan, men börjar inse att det faktiskt handlar om att ha förmåga att klara av saker och har därmed insett att jag ju faktiskt är ganska kompetent. För jag klarar mig oftast ganska långt... Och det innebär ju också att andra är kompetenta, att andra klarar sig utan att jag kliver in och tar hand om saker åt dem (ha ha - det är ju bl.a. det problemet jag har med chefen). Jag har bekräftat mig själv genom att visa mig kompetent, genom att behandla andra som inkompetenta, för då kan ju jag (i min egen lilla värld) vara mer kompetent än dem.

Men som sagt, nu börjar jag inse att jag faktiskt är ganska kompetent, och att andra också är det och det har gjort att en stor börda har släppt. Så stor att jag inte längre har ont i höger skulderblad faktiskt... Att det finns en koppling där är jag helt övertygad om.

Så, han frågade mig vad jag är rädd för. Och jag vet att jag är rädd för min egen power. Jag är rädd för att kliva fram. Jag gör det, men det kräver otroligt mycket innan och antagligen håller jag mig lite tillbaka vilket gör det lite svårt för andra att förhålla sig till. Jag blir inte helt öppen och ärlig i och med det. Han trodde dock att det kunde ligga något mer bakom. Är det så att jag är rädd för att inte bli omtyckt om andra känner av min power, som jag "tror", eller är det möjligtvis så att jag är rädd för att BLI ännu mer omtyckt om andra känner av min power... Det trodde han. Den som lever får se.

Islandshästar

"Stress is two forces moving in opposite directions

Sit still..."

Har suttit och läst den lokala islandshästklubbens tidning och blir så himla varm i hela kroppen av att se dessa ulliga djur. Igår satt vi och tittade på filmen från VM i Norrköping som gick av stapeln i somras och jag bara älskar dom!!!! Tänk att jag som har passerat mer än 35 år av mitt liv utan att vilja komma i närheten av de här stora bestarna helt plötsligt får för mig att börja rida. And I love it!

Det är en fantastisk motion. Man blir svettig, får fart på blodcirkulationen och pulsen och får upp kondition och smidighet. Samtidigt som man får en rejäl dos av frisk luft. Och sol på näsan (om solen skiner förstås).

Så är det ju de där fanstastiska djuren också. Varje häst med sin personlighet. Stora muskelpaket, som är så himla gosiga att ta på tack vare sin fantastiska päls. Kort och blank på sommaren och tjock och långhårig på vintern. Vackra ögon. Coola eller kontaktsökande. Flockdjur som vill leda eller ledas beroende på situation. Flyktdjur som flyttar på sig om de blir pressade. Den unga killen som är en gammal man i en ung kropp. Kunnig men prövande.

Dofterna i stallet är också positiva. Jag som trodde att hästar luktar illa. Pälsen och dofterna av hö och spån i stallet är så förknippade med positiva händelser att kläder och händer eller handskar luktar GOTT när de luktar häst. Inte bara GOTT utan NJUTBART!

Känslan av att ett stort åbäke på ett antal kg kan lita så på mig och se mig som ledare är också fascinerande. Att han beter sig annorlunda om jag går och "ber om ursäkt" när jag leder honom - eller om jag tar för mig, sträcker på mig och visar vad som gäller.
Flyktdjur...

Det ultimata arbetet

"If you hate your work, leave
If you hate your hate, leave that too"

Dagen har gått och nu sitter jag här innan jag ska gå och lägga mig. Som vanligt har jag ingen aning om vad jag ska skriva om.

Ibland funderar jag på vad som vore ett lämpligt jobb för mig. Jag trivs bra med det mesta av mina arbetsuppgifter, trivs ibland med min chef och har så vitt jag har märkt än så länge vettiga arbetskamrater. Men ändå känner jag mig inte nöjd. Idag satt jag i bilen på väg hem från jobbet och funderade lite på om jag skulle må på något annat sätt om jag hade en annan typ av arbete.

Ett jobb där jag antingen 'bara' träffar människor hela tiden eller där jag knappt har med andra att göra alls. Tror inte det senare är ett alternativ, men däremot det första med tid för reflektion insprängd.

Ska jag ha en chef, inordna mig i en organisation eller styra och leda mig själv? Eftersom jag tappar drivet ibland (men varför gör jag det) kanske det bästa vore att ha någon som styr och leder mig? Här är jag absolut inte säker. Jag kanske är lite feg också.

Ska jag ha ett jobb där jag behöver marknadsföra mig och min produkt för att få jobba eller ett 'vanligt' arbete där det så att säga är organisationstillhörigheten som gör att andra efterfrågar mina tjänster? Det andra - med en dragning mot det första.

Ja, det finns många frågor att fundera på. Vad är det som får mig att tappa drivet t.ex, men den får jag ta någon annan dag. Nu ska jag leta ordspråk på http://swamij.com och bestämma titel på dagens blog... sen är det sovdags.
God natt!

Det här med vädret

"When you can see the mountains it meens that it is going to rain
when you can't see them it meens that it is already raining"

Jag börjar med texten och avslutar med rubriken och ordspråket, eftersom jag inte vet vad bloggen kommer att handla om från dag till dag.

Idag har jag varit ute och ridit på min älsklingshäst. Han är en relativt gammal gubbe, men han gillar mig och jag gillar honom. Det är det ingen tvekan om. Solen sken när jag kom ut till stallet, men innan jag hunnit ut på banan hade det börjat torna upp sig mörka snöovädersmoln. Jag tror inte det blev så mycket snö under dagen. Kom det någon snö överhuvudtaget? Jag har märkt att vädret inte har någon som helst betydelse när man rider. Har jag bara rätt kläder på mig kan det regna småspik, men jag märker det inte. Delvis skyddar hjälmen, men framför allt är jag så upptagen med att rida att det inte har någon betydelse.

Vi kämpade på friskt jag och hästen. Han är envis som 17 och det är bra, eftersom jag behöver träna på att inte ge upp när det går mig emot. Jag kämpar och kämpar och känner mig helt slut och genomsvettig, men på något vis ger jag inte upp som jag brukar. Jag manar på - både mig och honom. Med varierande resultat. Idag hade både jag och min tränare nästan gett upp när jag gjorde ett sista försök - och lyckades! När jag kämpar och till slut hittar kraften har jag märkt att den sitter i magen. Nedanför naveln. Någon gång när jag jobbade med mig själv och ridningen kände jag jättetydligt att det var därifrån jag fick kraften. Det kändes som att det knöt sig, men på ett skönt sätt, i den nedre delen av magen och sedan släppte allt. Båda gångerna har det handlat om galopp.

Jag har beställt nya Fritt flyt idag. Omega-3E. Vår son får 2 kapslar varje dag sedan 10 dagar tillbaka och både vi och hans fröken har märkt att det har blivit bättre med koncentrationen och förmågan att fokusera. Kanon! Inte behöver vi truga heller. Både han och jag tar kapslar till frukost. Vi delar på ett glas vatten. Han häller ur kapslar åt både mig och honom, sedan tar han sina kapslar och när han är färdig lämnar han över glaset till mig. Det har blivit en del av vår morgonrutin. Fick tips om kapslarna av en vän som hade en överaktiv son. Han äter också sina kapslar med glädje eftersom han märker att det gör skillnad. Vilka små underverkspiller! :)

Jag har haft ganska ont i svanken i helgen. Min ridtränare sa att jag blivit mycket rakare i ryggen och det är kanske möjligt att det är gamla spänningar som släppt. Nu när jag börjar bli rörligare protesterar också kroppen när musklerna får jobba. Träningsvärk? Nåväl. Det känns som en positiv smärta i alla fall, men jag tror att jag behöver träna upp musklerna i svanken. Märkte under ridningen att jag är ganska svag i "bakåtlyft-muskeln", skinkan, galoppskänkeln eller vad man nu ska kalla den. Främst på höger sida, men även vänster skulle jag tro. Jag ska ta och surfa lite och se om jag kan hitta några bra övningar.

Det är himla skönt att skriva av sig så här med jämna mellanrum. Läser en väns blog också, men min är det ingen som hittat än... ;) Tråkigt och skönt... Ibland funderar jag på vilken grad av öppenhet som känns mest bekväm. Jag behöver ju skriva av mig och vara öppen. För tillfället är det sällan någon läser vad jag skrivit. Samtidigt som det känns skönt vore det trevligt med lite respons. Men jag vill inte tipsa om bloggen. Ja ja. Det kommer väl när jag är mogen, redo.

Jag har letat efter fler trevliga ordspråk eller visdomsord, men när man letar håller de sig på avstånd... Ska ta en surfrunda och se om jag hittar något lämpligt för dagen... Det här är ytterligare en sak som jag gör "i fel ordning" i bloggen. Rubrik och ordspråk läser du först, men jag skrev dem sist.

Det blev ett irländskt ordspråk som visserligen låter lite dystert, men som på samma gång påminner mig om att vädret inte är så himla viktigt. Livet är viktigast - oavsett om solen skiner eller det är regntunga skyar.

En högljudd kropp

Idag har jag nog ingenting speciellt att skriva om, men det känns ändå skönt att skriva av sig lite. Det blir en stund av rekflektion - och det tycker jag alltid är skönt.

Nu är det helg igen. Jätteskönt! Jag behöver vilan efterosm jag har varit väldigt trött den här veckan. Det visar sig att vår son blir väckt av ljudet från tidningsbudets fordon (fyrhjuling eller något liknande) varje morgon strax efter fem. Tidigare har vi inte vetat om det eftersom han inte talat om hur tidigt han vaknar, men nu börjar han kunna klockan, så nu vet vi. Han har varit så otroligt trött och sliten en längre tid. Inte konstigt när han vaknar så tidigt varje morgon. Han somnar inte om heller utan har satt sig och spelat Playstation... När vi fick reda på att han väcktes så tidigt sa vi till honom att komma ner till oss och lägga sig för att somna om. Och det gör han. Kruxet är att inte jag somnar om... Så nu har jag vaknat strax efter fem i ungefär en veckas tid och det börjar bli lite slitigt.

Igår började min kropp säga ifrån. Det är fantastiskt hur "högljudd" kroppen kan bli om man inte lyssnar på den. Jag har kört på som vanligt under veckan trots att jag varit trött. Då känner jag inte av tröttheten som mycket...
I fredags när jag vaknade på morgonen var det ganska OK. Jag hade mycket energi, hade roliga saker framför mig på jobbet. Gjorde i ordning mig och gick upp för att fixa frukost - och "drabbades" av en brutal trötthet. Jag orkade knappt röra mig. Vi åt frukost och innan jag körde sonen till skolan var jag tvungen att lägga mig en stund på soffan.

Jag hämtade kraft och vi gav oss iväg. Halvvägs till skolan började jag må riktigt illa. Jag hade inte ont i magen eller så, men började få rejäla spykänslor. Jag bet ihop och vi tog oss till skolan. Efter ytterligare 20 minuter hade jag kommit fram till jobbet och den roliga aktiviteten; en modig processövning med alla våra chefer. Det gick jättebra och cheferna var verkligen nöjda. Jag och min kollega hade ett debriefing-samtal med varandra efteråt och sedan blev jag brutaltrött igen. Så där äckligt trött att jag knappt orkade röra mig.

Jag slutade tidigt och åkte och hämtade sonen i skolan. Vi handlade lite och begav oss därefter hem. Jag hade jätteont i ryggen. Orkade inte köpa några tunga saker eftersom kroppen sa åt mig att inte bära. Strax före fyra på eftermiddagen la jag mig i soffan, fortfarande med en massa värk i ryggen och somnade stenhårt. Sov inte så länge, men det kändes himla skönt! På kvällen var jag mig själv igen. Äntligen!

Det är facinerande hur min kropp SKRIIIIIKER åt mig om jag inte lyssnar. "Hallå... du är trött!" "Hallå... varför lyssnar du inte. Då får du bli jättetrött istället. Så trött att du inte ORKAR göra något." "Nähä, det funkade inte heller, du skulle ju inte röra dig, men gör det ändå? Då får du må illa. Spyr du, tar du det i alla fall lite lugnt." "Jamen vad 17... Hjälper inte det får du väl ont i ryggen, då. Så ont att du inte kan göra något." osv.
Jag tycker att det är så facinerande. Det gäller verkligen att lyssna på signalerna. Känna efter och vara lyhörd. Om jag inte är lyhörd mot mig själv - hur ska jag då kunna vara lyhörd mot andra?

Jahaja. Jag som trodde att jag inte hade något att skriva om. Ha ha ha...

Om att inte kunna sova

"Love is what is left when you

let go of all the things you love"

Jag sover illa för tillfället. Jag vet egentligen inte vad det beror på, men tror att jag är inne i någon form av process. Separation kanske? Har kanske ett nytt jobb på gång och har definitivt börjat tappa gnistan på mitt nuvarande. I går kväll när jag gick och la mig läste jag som vanligt en stund tills ögonen började klippa. La ifrån mig boken och slocknade tämligen direkt. Dessvärre gjorde min man nån stor yvig rörelse när han skulle lägga ifrån sig sin bok och släcka, så då vaknade jag chockartat igen och sen var det kört. Jag låg och skruvade på mig, men gick till slut upp och mediterade en stund. Det var ganska skönt, men jag kom ändå inte riktigt till ro. Efter meditationen skrev jag i min "dagbok" rakt upp och ner utan ordning och utan att tänka på vad som kom ut. Satte alla virriga tankar på papper. Tillbaka till sängen och efter en halvtimme eller så somnade jag in. Senare än vad jag behövde.

Just det här med att skriva av sig innan jag somnar praktiserar jag själv och brukar rekommendera de personer jag träffar i rehabilitering, och som har svårt att somna eller vaknar någon gång under natten och har svårt att somna om. Att sätta ner tankar på pappret kan vara väldigt avlastande. Det är precis som att jag blir stressad av att hålla koll och komma ihåg alla tankar jag tänkt, men när jag fått ner dem på papper kan jag släppa dem. Konsten är att skriva flödande, rakt upp och ner, en mening i taget oavsett sammahang, realism, utan värdering. Läser man texten igen kan man tro att man är helt förvirrad, men det är väldigt skönt när man väl har fått ur sig allt.

Annars brukar ju meditationen hjälpa en hel del. Jag fick tips om en hemsida som handlar om AUM/OM-meditation http://swamij.com. Den sidan har jag läst en hel del på och fått inspiration. Det vore kul att testa att köra AUM/OM-meditation tillsammans med några andra någon gång. Jag ska höra med min vän som jag fick länken av. Vi träffas inte så ofta, men båda är väldigt intresserade av yoga och meditation, så det vore mysigt att prova.

Jag känner mig lite låg idag. Trött. Inte sömnig, utan snarare loj, avslappnad. Ska försöka stanna i den känslan och inte fara iväg. Behöver samla ihop mig, samla ihop min energi. Jobbet dränerar friskt för tillfället.

En nästan helt vanlig måndag

Ja, så var det dags igen. En helt vanlig vecka på jobbet. Full fart. Det känns som att jag ligger steget efter hela tiden. Jag skulle behöva klämma in ytterligare ett par dagar den här veckan. Det har jag i och för sig nästan gjort eftersom jag lyckades avstyra en tvådagars tjänsteresa i mitten av veckan. Tack och lov! Då kan jag rida på onsdag istället och det känns som en betydligt bättre investering.

Ska det vara så här? Eller rättare sagt; vad är det som inte är som det ska egentligen? Steget efter... Jag kan ju inte göra mycket mer än det jag hinner med under en dag, men jag fylls ändå av en känsla av att jag inte åstadkommit något. Undrar om jag skulle kunna avhjälpa det genom att planera lite bättre? Om jag fixar många små puckar vid ett och samma tillfälle kanske det faktiskt skulle kännas som att jag får något gjort istället för att det känns som att jag springer runt och släcker bränder hela tiden. Då skulle jag kunna ägna längre oavbrutna stunder åt mina lite mer krävande projekt. Hm... ja, varför inte? Det tål att testas i alla fall.

I morse sjöng vi för vår son och gav honom födelsedagspresenter. Jag var uppe och mediterade när jag hörde hans steg i trappan. "Mamma, nu har jag faktiskt väntat ända sen klockan halv fem. När kommer ni egenligen?" Klockan var strax efter 6. Att han varit vaken sen 04.30 stämde visserligen inte, men någon gång under natten har han varit uppe en vända och tänt i sitt rum för att sedan gå och lägga sig igen och somna om, så jag misstänker att han trodde att han legat vaken precis hur länge som helst. Han kröp i alla fall ner brevid pappa en stund och så låtsades han att han sov, så att vi kunde fira honom på sängen. Det är en mysig tradition som vi var dåliga på ända till för ett par år sedan. Jag är uppvuxen med att bli väckt med sång och presenter på födelsedagen, men min man ville inte riktigt föra traditionen vidare. Jag fick vänja mig vid att bli firad på eftermiddagen när jag kom hem tills för nåt år sedan, när jag införde traditionen i vår familj.

Jag började som sagt morgonen med meditation. Jag brukar göra det när jag vaknar för tidigt. I morse låg jag och brottades med tanken på att ligga kvar i sängen. Det är lite märkligt det där. Jag vet att jag mår bra av att meditera och tycker att det är skönt, men ändå kommer jag inte upp utan ligger kvar och vrider och vänder mig i sängen. Jag började fundera på om det kan vara så att det är en form av straff; att inte unna mig att gå upp och göra det jag tycker är skönt. Jag är ganska dålig på att unna mig.
Hur som haver. Meditationen i sig gick inte så jättebra, jag for iväg i tanken hela tiden. Men tiden gick fort, så jag kom nog ganska långt ner i alla fall. Det kändes trots allt väldigt bra när jag hoppade in i duschen efter 45 minuter.

I kväll ska vi fira med falukorv, potatis och pepparotssås. Blåbärstårta till efterrätt.
8-åringen har beställt!

Sköna söndag

Vilken skön söndag jag har haft idag. Började med en härlig ridtur på islandshäst i skogen. Solen sken och hästen jag red var lugn och tillfreds. Ibland är han ganska hispig, men jag börjar ana att det är när han försöker tala om att sadeln sitter löst... Idag spände jag sadelgjorden lite extra innan vi red ut och stannade dessutom till efter en stund för att spänna ytterligare. Det verkade fungera bra. Han var betydligt lugnare.

Hur motigt det än känns att ge sig iväg på förmiddagen är det alltid lika befriande att komma ut på landet till hästarna. Den första kontakten med hästen, att göra i ordning honom innan vi rider ut, när han lägger mulen intill mitt öra när jag borstar hans framben, det är så otroligt avkopplande. Killen jag red idag är den snyggaste islänning jag sett någon gång, med lång lugg och fin blank man. Han är lite rund om magen för tillfället, är tydligen en "hötjuv", men figuren får vi jobba lite på framåt vårkanten.

När jag kom hem höll min man på att förbereda tårtan inför eftermiddagens kalas för vår son, som fyller 8 i morgon. Morfar med sambo, farmor och farfar, faster och favoritkusinen kom och firade. Det blev en mysig fikastund till ishockey-finalen! Det var härligt att ha fullt hus under den rafflande matchen. Alla var så där lagom intresserade, så vi hann umgås också.

Nu drar det ihop sig till kväller. Den blivande 8-åringen fick "Pettson och Findus kokbok" i present, så jag vet minst en som står för matlagningen i kväll!

Solsken och en kaffekopp

Under eftermiddagen idag gick jag ut och satte mig i solskenet en stund. Min son och hans kompisar härjade på baksidan, solen sken, det droppade från taket och jag kunde nästan ana att våren så sakteliga smyger sig på. Jag börjar längta efter att påta i jorden.
Åh, vad härligt det ska bli när det är dags igen.

Detta är det bästa jag vet med våren. Att ta en kopp nykokt kaffe och sätta mig i mitt favorithörn av trädgården, där det är lä och blir lite varmt om ryggen. Packa på mig varma kläder så att jag inte fryser och njuta av solens värmande strålar. Jag kan sitta länge. Det är som meditation. När snön ligger kvar får jag lust att grabba tag i en näve och krama en blöt, slaskig snöboll. En bit in på våren sitter jag på samma ställe mitt i ett hav av väldoftande små söta violer. Ibland tar jag en blomma. Låter den ligga och dra i munnen och njuter av den svaga men underbara aromen.

Men... än är det ett tag kvar tills blommorna tittar fram. Nu får jag njuta av takdroppet och smältvattnet som rinner i stupröret.
Och det är inte så illa det!