Idag har jag nog ingenting speciellt att skriva om, men det känns ändå skönt att skriva av sig lite. Det blir en stund av rekflektion - och det tycker jag alltid är skönt.
Nu är det helg igen. Jätteskönt! Jag behöver vilan efterosm jag har varit väldigt trött den här veckan. Det visar sig att vår son blir väckt av ljudet från tidningsbudets fordon (fyrhjuling eller något liknande) varje morgon strax efter fem. Tidigare har vi inte vetat om det eftersom han inte talat om hur tidigt han vaknar, men nu börjar han kunna klockan, så nu vet vi. Han har varit så otroligt trött och sliten en längre tid. Inte konstigt när han vaknar så tidigt varje morgon. Han somnar inte om heller utan har satt sig och spelat Playstation... När vi fick reda på att han väcktes så tidigt sa vi till honom att komma ner till oss och lägga sig för att somna om. Och det gör han. Kruxet är att inte jag somnar om... Så nu har jag vaknat strax efter fem i ungefär en veckas tid och det börjar bli lite slitigt.
Igår började min kropp säga ifrån. Det är fantastiskt hur "högljudd" kroppen kan bli om man inte lyssnar på den. Jag har kört på som vanligt under veckan trots att jag varit trött. Då känner jag inte av tröttheten som mycket...
I fredags när jag vaknade på morgonen var det ganska OK. Jag hade mycket energi, hade roliga saker framför mig på jobbet. Gjorde i ordning mig och gick upp för att fixa frukost - och "drabbades" av en brutal trötthet. Jag orkade knappt röra mig. Vi åt frukost och innan jag körde sonen till skolan var jag tvungen att lägga mig en stund på soffan.
Jag hämtade kraft och vi gav oss iväg. Halvvägs till skolan började jag må riktigt illa. Jag hade inte ont i magen eller så, men började få rejäla spykänslor. Jag bet ihop och vi tog oss till skolan. Efter ytterligare 20 minuter hade jag kommit fram till jobbet och den roliga aktiviteten; en modig processövning med alla våra chefer. Det gick jättebra och cheferna var verkligen nöjda. Jag och min kollega hade ett debriefing-samtal med varandra efteråt och sedan blev jag brutaltrött igen. Så där äckligt trött att jag knappt orkade röra mig.
Jag slutade tidigt och åkte och hämtade sonen i skolan. Vi handlade lite och begav oss därefter hem. Jag hade jätteont i ryggen. Orkade inte köpa några tunga saker eftersom kroppen sa åt mig att inte bära. Strax före fyra på eftermiddagen la jag mig i soffan, fortfarande med en massa värk i ryggen och somnade stenhårt. Sov inte så länge, men det kändes himla skönt! På kvällen var jag mig själv igen. Äntligen!
Det är facinerande hur min kropp SKRIIIIIKER åt mig om jag inte lyssnar. "Hallå... du är trött!" "Hallå... varför lyssnar du inte. Då får du bli jättetrött istället. Så trött att du inte ORKAR göra något." "Nähä, det funkade inte heller, du skulle ju inte röra dig, men gör det ändå? Då får du må illa. Spyr du, tar du det i alla fall lite lugnt." "Jamen vad 17... Hjälper inte det får du väl ont i ryggen, då. Så ont att du inte kan göra något." osv.
Jag tycker att det är så facinerande. Det gäller verkligen att lyssna på signalerna. Känna efter och vara lyhörd. Om jag inte är lyhörd mot mig själv - hur ska jag då kunna vara lyhörd mot andra?
Jahaja. Jag som trodde att jag inte hade något att skriva om. Ha ha ha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar