Under eftermiddagen idag gick jag ut och satte mig i solskenet en stund. Min son och hans kompisar härjade på baksidan, solen sken, det droppade från taket och jag kunde nästan ana att våren så sakteliga smyger sig på. Jag börjar längta efter att påta i jorden.
Åh, vad härligt det ska bli när det är dags igen.
Detta är det bästa jag vet med våren. Att ta en kopp nykokt kaffe och sätta mig i mitt favorithörn av trädgården, där det är lä och blir lite varmt om ryggen. Packa på mig varma kläder så att jag inte fryser och njuta av solens värmande strålar. Jag kan sitta länge. Det är som meditation. När snön ligger kvar får jag lust att grabba tag i en näve och krama en blöt, slaskig snöboll. En bit in på våren sitter jag på samma ställe mitt i ett hav av väldoftande små söta violer. Ibland tar jag en blomma. Låter den ligga och dra i munnen och njuter av den svaga men underbara aromen.
Men... än är det ett tag kvar tills blommorna tittar fram. Nu får jag njuta av takdroppet och smältvattnet som rinner i stupröret.
Och det är inte så illa det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar