Dåligt med aktivitet

Här har det varit dåligt med aktivitet ett långt tag och jag ber om ursäkt för det, om det är någon som saknat livstecken. Jag har fastnat i Facebookandet och ägnar den lilla datatid jag har åt det.

Jag är kvar på Svenska Bostäder och arbetet tar förutom 100% under arbetstid, närmare tre timmar till om dagen i pendlande och då blir det inte mycket tid över till annat, tyvärr. Samtidigt försöker jag kicka igång mitt trädgårdsföretag... :)
De bloggar jag tidigare följt följer jag fortfarande även om jag inte lämnar så mycket livstecken efter mig.

Nu ska jag parkera i soffan med maken och sonen och följa Sveriges sista period mot Tjeckien i Karjala cup!

Må så gott!

En trädgårdsmästares vedermödor

Det blir inte mycket tid framför datorn just nu. Dagarna blir långa på jobbet och när jag väl kommer hem försöker jag vara tillsammans med familjen så mycket det bara går.

För en tid sedan skrev jag ju att vi skaffat oss en ny kisse. Nu har det blivit en till. En Rasmus. Han är en månad yngre än den andra illbattingen och ungefär hälften så stor, dvs helt normalstor. Det är vår första kisse Trassel som är enorm. Han är fem månader och väger 3.5 kg, är lika stor eller kanske större än en vanlig vuxen kisse. De trivs kanonbra ihop. Busar mycket och det är lite lurigt eftersom de inte är riktigt i samma viktklass. Båda är ju kattungar och lika busiga, så Trassel kastar runt med Rasmus som en liten vante. Ibland låter han Rasmus vinna och kör med teatersnurrningar i luften när Rasmus gett honom en liten snyting... :)

På jobbfronten intet nytt. Är kvar på Svenska Bostäder i Kärrtorp. Jobbar med ett par gårdsupprustningar, har ritat ett par buskplanteringar och coachar kollegan som är ny som chef. Dagarna går, men ibland känns det lite tröstlöst att veta att det är slut vid årsskiftet. Kommer att sakna en hel del av kollegorna och arbetsuppgifterna.
Här är en bild från en av "mina" gårdar.


Parallellt med jobbet har jag kört igång egna företaget. FA-skattsedel införskaffad och registrering på Bolagsverket på gång. Här väntar jag just nu på att kungörelsetiden ska gå ut för stavningsändring av vårt efternamn. Sedan ett par generationer tillbaka stavas vårt son-namn med z, men i folkbokföringen är det fortfarande ss som gäller. Innan jag registrerar bolaget måste vi därför ändra stavningen så den blir som vi skriver. Vi har pratat om det länge, men nu blir det äntligen gjort.

Jag har haft ett par uppdrag. Senast körde jag rådgivning hemma hos en familj, vilket resulterade i att jag fått i uppdrag att komma dit och röja i deras övervuxna trädgård. Mycket trevligt och en typ av jobb som jag gärna gör mer av.
På fredag är det dags för NHL-premiär i Globen! Svensklaget Detroit mot St Louis. Resten av familjen sitter och värmer upp i vardagsrummet framför träningsmatch mellan Detroit och Färjestad.

Och på lördag ger jag mig av till Bergianska för att träffa några av mina fd klasskamrater. Dagen avslutas på restaurang i Stockholm, men tyvärr är jag tvungen att ge mig av hemåt hyfsat tidigt.

Till sist måste jag nämna att jag fick låna mer än 20 ljudböcker av Dubbelörnen och hennes man när jag var där sist. Har lyssnat på Hypnotisören och den är sjukt bra. Brrr.... Emellanåt har jag dragit ner ljudet för att den är så läskig! :D

Kram på er! Jag skriver väl om en månad igen! Moahahahahaaaa.....

Ny kompis!

Äntligen!

Nu kan jag äntligen koppla upp mig mot yttervärlden igen! I fredags hämtade jag min nya dator (stationär), idag har jag fått fart på det nya modemet också och för första gången på två månader är äntligen telefonen igång! Jisses så handikappad jag har känt mig när det inte har fungerat. Jag har dessutom bestämt mig för att inte använda trådlöst tangentbord och mus eftersom jag stör mig så förbenat på att de blir så slöa i takt med att batteriet tar slut.

Det jag saknar mest just nu är bildbehandlingsprogrammet... Hm. Måste ha!

På jobbfronten händer det lite saker. Jag är kvar på Svenska Bostäder, men från och med nästa vecka jobbar jag i Kärrtorp. I affärsområdet ingår Kärrtorp, Dalen, Bagarmossen, Johanneshov, Björkhagen och Hammarbyhöjden. Jag kommer att jobba med ett par gårdsupprustningar som drar igång i höst, samt lite andra utemiljöprojekt tillsammans med den ordinarie trädgårdssamordnaren. Det är sagt till den 31 december.

Parallellt med detta smygstartar jag mitt eget trädgårdsföretag. Ett par uppdrag har redan rullat in, utan egentlig marknadsföring. Det är kul, men pirrigt.

Nähä ni. Nu ska jag ta och hämta en cider och parkera i soffan med maken.

Hasta la vista!

Trevligt hissande

Jag har problem med datorn och det är så vansinnigt trist. När jag loggar in på min användare händer det ingenting när jag försöker öppna ett program och det blir bara segare och segare. Däremot fungerar det alldeles utmärkt när jag loggar in på sonens användare. Jag ska försöka få ordning på det i helgen för det är oerhört frustrerande.

Så över till det här med att åka hiss. Svensson som jag är har jag vant mig vid att man iakttar vissa oskrivna regler i en hiss. De kan exempelvis vara:

• inte möta blickar
• inte vidröra
• inte prata med någon
• inte le
• inte sjunga...

Fram till för några månader sedan hade jag inte varit med om något annat sätt att åka hiss på.

Men nu åker jag hiss upp till sjätte våningen ett antal gånger per dag, i Farsta centrum, och jag lovar; mer än 50% av gångerna har det slutat med små samtal och leenden och ingen verkar speciellt besvärad av det.

Idag till exempel utbrast kvinnan i hissen när jag klev in; "Men vad konstigt, jag skulle ju åka neråt!" och vi började prata om vilken pil man egentligen ska trycka på. Ytterligare en dam klev på på ett annat våningsplan, undrade om vi var på väg ner och föll sedan in i samtalet. Det slutade med att vi önskade varandra trevlig helg när vi kom ut på parkeringen.
Andra gånger har det slutat med små samtal när jag hållit upp hissdörren så att någon sluppit stå och vänta på nästa tur.

Kanske handlar det om att inte släppa de där små kommentarerna från andra, utan ta det som en invit till ett samtal?

Så hur kommer det sig att hissen i Farsta centrum är en så otroligt trevlig hiss?

Jag misstänker att det till största delen beror på att det är människor från många olika kulturer som åker med den här hissen. Människor som inte är så rädda för kontakten med främmande människor.
Kanske kan det också ha att göra med att det är en allmän hiss dit man ändå återkommer lite då och då; folktandvård, tandvårdsspecialister, vårdcentral, Jobbtorg Stockholm, Svenska Bostäder m. fl, och att man därför delar bekymret med de långa hissköerna under vissa tider.

Hur som... det är så många gånger jag åkt med den här hissen och klivit ut med ett stort leende på läpparna! Finns det fler extratrevliga hissar?

Så där ja!

Så har årets semester nått sitt slut. I morgon är det dags igen. Visst ser jag fram emot att träffa kollegorna, men inte sjutton ska det bli kul att börja jobba igen. Det är väl nu sommaren kommer?





Idag har det äntligen börjat fladdra ordentligt i trädgården. Jag har märkt tendenser de senaste dagarna, men i morse kunde jag och maken räkna tio fjärilar vid ett och samma tillfälle i släntplanteringen.






Mest populära så här långt är röd rudbeckia - Echinacea purpurea 'Magnus, grekvädd - Knautia macedonica och agastache.




Nykomlingen i familjen, Trassel, mår prima och växer så det knakar. Han kommer nog att bli stor. Han fick träffa två av sina kompisar i grannhuset här om dagen och de är normalstora kattungar, lika stora som honom, men sex veckor äldre!




Han sover gott på nätterna, är inte speciellt busig då, i alla fall inte så det stör. På dagarna får han fullt normalt kattfnatt och kan springa runt och jaga sin leksaksråtta i raketfart. Han får vara ute med oss i sele med långt snöre och då är han mattes katt eftersom han, precis som jag, älskar att vara i träden!! Upp och ner i äppelträden, spanar, hoppar.

Ont om...

Det är ont om blogginlägg just nu, men jag hoppas att ni står ut med mig. Jag som har semester och allt borde ju ha all tid i världen. Men icke.

I morgon, kanske...

Svärfar har fått permission från sjukvården... Och det känns som att han kommer att rehabiliteras ungefär 100 gånger snabbare hemma än på sjukhuset. Var man inte sjuk när man kom dit blev man det när man var där. I alla fall på den avdelning som han varit på den senaste tiden. På intensivvårdsavdelningen däremot var vården, bemötandet och omtanken av en helt annan kaliber. Helt sagolik personal! Personalen på Mälarsjukhusets intensivvårdsavdelning är fantastiska!



Jag ska försöka återkomma med något mer trädgårdfokuserade inlägg den kommande tiden, men det är dåligt med trädgård överhuvudtaget just nu.
Kiip in tatch!

PS! Vi har gott om jordgubbar däremot. Supersöta!!