Ja, så var det dags igen. En helt vanlig vecka på jobbet. Full fart. Det känns som att jag ligger steget efter hela tiden. Jag skulle behöva klämma in ytterligare ett par dagar den här veckan. Det har jag i och för sig nästan gjort eftersom jag lyckades avstyra en tvådagars tjänsteresa i mitten av veckan. Tack och lov! Då kan jag rida på onsdag istället och det känns som en betydligt bättre investering.
Ska det vara så här? Eller rättare sagt; vad är det som inte är som det ska egentligen? Steget efter... Jag kan ju inte göra mycket mer än det jag hinner med under en dag, men jag fylls ändå av en känsla av att jag inte åstadkommit något. Undrar om jag skulle kunna avhjälpa det genom att planera lite bättre? Om jag fixar många små puckar vid ett och samma tillfälle kanske det faktiskt skulle kännas som att jag får något gjort istället för att det känns som att jag springer runt och släcker bränder hela tiden. Då skulle jag kunna ägna längre oavbrutna stunder åt mina lite mer krävande projekt. Hm... ja, varför inte? Det tål att testas i alla fall.
I morse sjöng vi för vår son och gav honom födelsedagspresenter. Jag var uppe och mediterade när jag hörde hans steg i trappan. "Mamma, nu har jag faktiskt väntat ända sen klockan halv fem. När kommer ni egenligen?" Klockan var strax efter 6. Att han varit vaken sen 04.30 stämde visserligen inte, men någon gång under natten har han varit uppe en vända och tänt i sitt rum för att sedan gå och lägga sig igen och somna om, så jag misstänker att han trodde att han legat vaken precis hur länge som helst. Han kröp i alla fall ner brevid pappa en stund och så låtsades han att han sov, så att vi kunde fira honom på sängen. Det är en mysig tradition som vi var dåliga på ända till för ett par år sedan. Jag är uppvuxen med att bli väckt med sång och presenter på födelsedagen, men min man ville inte riktigt föra traditionen vidare. Jag fick vänja mig vid att bli firad på eftermiddagen när jag kom hem tills för nåt år sedan, när jag införde traditionen i vår familj.
Jag började som sagt morgonen med meditation. Jag brukar göra det när jag vaknar för tidigt. I morse låg jag och brottades med tanken på att ligga kvar i sängen. Det är lite märkligt det där. Jag vet att jag mår bra av att meditera och tycker att det är skönt, men ändå kommer jag inte upp utan ligger kvar och vrider och vänder mig i sängen. Jag började fundera på om det kan vara så att det är en form av straff; att inte unna mig att gå upp och göra det jag tycker är skönt. Jag är ganska dålig på att unna mig.
Hur som haver. Meditationen i sig gick inte så jättebra, jag for iväg i tanken hela tiden. Men tiden gick fort, så jag kom nog ganska långt ner i alla fall. Det kändes trots allt väldigt bra när jag hoppade in i duschen efter 45 minuter.
I kväll ska vi fira med falukorv, potatis och pepparotssås. Blåbärstårta till efterrätt.
8-åringen har beställt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar