Illaluktande goja i dammen

"You can watch the way you walk,

watch the way you talk,

and watch the way of your thought.

But can you watch the way you watch?"

I stort sett hela helgen har jag varit ute och pulat i trädgården. Det har varit så himla skönt. Sol och regn om vartannat, mycket frisk luft och fysisk aktivitet. Vi har städat dammen. Den hade grott igen ordentligt, men vi tömde ur den och fick bort den värsta gojan. Flera av växterna har klarat sig i dammen över vintern trots att det var bottenfruset och det är kul. Jag håller tummarna för att dvärgnäckrosen har överlevt. Ingen katastrof om den strök med, men det vore kul om alla växterna har klarat sig. Nu har jag fyllt upp vatten, startat upp pumpen och fixat med stenarna som låg runt om. Det blir såååå fint.

Och så över till ångesten. För att gå till jobbet i morgon. Jag har INGEN lust. Och det handlar inte om att det är tråkiga människor, tråkiga arbetsuppgifter eller om att resten av familjen är lediga. Det känns bara så jävla bortkastat. Onödigt. Meningslöst. Ja, ja. Visst. Det blir läkemedel i slutänden. Men det skulle det ju bli även om inte jag var där. Åh, jag skulle verkligen vilja göra något som är lite mer jordnära. Något som verkligen behövs NU. Någonting lite mer praktiskt. Jag orkar inte 'bidra' och vänta på att det ska bli bättre på lång sikt. Jag vill se resultat NU. Har ju funderat lite till och från på att gå trädgårdsmästarutbildningen i Enköping. Jag kanske skulle ta och söka...? De startar visst en ny nästa februari.

Hugaligen. Så tungt det känns. Träffade E igår. Tog en fika och vi känner oss ungefär lika negativa båda två. Hittar liksom inte gnistan. Vi känner oss som två grå tråkmånsar. Allt känns skrutt. Vill bara vara hemma och inte göra något. Önskar att det gick att säga "ryck upp dig" och att det funkade, men det blir som en såpbubbla. Den stiger till väders, och sen "poff". Finns inte mer. Var är orken?!?! Hallå!!!! Kom fram. Jag har ingen lust med det här.