måndag, mars 13, 2006

Powerful


"Do unto others what makes you both free"


Idag har jag mått så himla bra sedan jag kom hem från jobbet. Det var länge sedan jag kände så. Jag har känt mig pigg, inte varit arg eller irriterad, och det har varit ett fantastiskt solsken. Jag har mått allmänt bra helt enkelt.

Och då kan jag ju inte låta bli att fundera på vad som har varit skillnaden idag mot eftermiddagarna förra veckan. Det som är lite anmärkningsvärt till att börja med är att jag "mäter" hur jag mår på hur jag känner mig när jag kommer hem från jobbet - inte på hur jag mår när jag är där. Där håller jag mig uppe på något vis. När jag kommer hem släpper jag på skyddet och ger mig tid att känna efter.

Under dagen idag har jag haft två bra mötet. Började med en avstämning med chefen i morse. Det kändes som att jag kunde släppa ifrån mig mycket av mitt självpåtagna ansvar och lämna över det till honom. "Check your assumptions" är ett uttryck som används inom Radical collaboration och det känns som att det passar alldeles utmärkt för mig. Jag tror att jag måste ta ett större ansvar för att jag tror att min chef inte gör det. Vilket innebär att jag egentligen "inkompetens-förklarar" honom och inte låter honom ta det ansvar han har betalt för och säkerligen klarar av. Under mina lugna stunder idag, när jag har träffat min nya kollega har jag hänvisat till honom istället för att ta på mig ett ansvar för frågor som jag egentligen inte borde ta ansvar för. Jag har en åsikt om hur saker och ting ska skötas, men jag vet egentligen inte vad han tycker i frågan och han ges ju aldrig möjlighet att svara om jag svarar istället.

Runt lunch och en stund in på eftermiddagen hade jag ett möte med en fantastiskt bra konsult som jag ska samarbeta med kring utveckling av våra chefer under 2006. Han sitter på teorierna kring just Radical collaboration som är en vidare utveckling av the Human Element och FIRO och jag kommer att ha huvudansvar för att köra processen med våra chefer. Det ska bli jättespännande. Bitvis har jag lite svårt att slappna av helt tillsammans med honom. Jag upplever att han inte ser mig. Och då menar jag med ögonen. Han sitter på något vis och tittar en decimeter framför mitt ansikte precis som att han befinner sig i en annan värld. Men så någon gång då och då släpper han den delen och lyssnar riktigt ordentligt på vad jag har att säga och då får han en helt annan närvarande blick.

När mötet med honom började gå mot sitt slut frågade han mig vad jag hade att jobba vidare med efter min THE-kurs. Jag tog upp det med honom och fick lite nya infallsvinklar.
Mitt problem ligger i 'kompetens'. Jag har alltid trott att kompetens bara handlar om formell sådan, men börjar inse att det faktiskt handlar om att ha förmåga att klara av saker och har därmed insett att jag ju faktiskt är ganska kompetent. För jag klarar mig oftast ganska långt... Och det innebär ju också att andra är kompetenta, att andra klarar sig utan att jag kliver in och tar hand om saker åt dem (ha ha - det är ju bl.a. det problemet jag har med chefen). Jag har bekräftat mig själv genom att visa mig kompetent, genom att behandla andra som inkompetenta, för då kan ju jag (i min egen lilla värld) vara mer kompetent än dem.

Men som sagt, nu börjar jag inse att jag faktiskt är ganska kompetent, och att andra också är det och det har gjort att en stor börda har släppt. Så stor att jag inte längre har ont i höger skulderblad faktiskt... Att det finns en koppling där är jag helt övertygad om.

Så, han frågade mig vad jag är rädd för. Och jag vet att jag är rädd för min egen power. Jag är rädd för att kliva fram. Jag gör det, men det kräver otroligt mycket innan och antagligen håller jag mig lite tillbaka vilket gör det lite svårt för andra att förhålla sig till. Jag blir inte helt öppen och ärlig i och med det. Han trodde dock att det kunde ligga något mer bakom. Är det så att jag är rädd för att inte bli omtyckt om andra känner av min power, som jag "tror", eller är det möjligtvis så att jag är rädd för att BLI ännu mer omtyckt om andra känner av min power... Det trodde han. Den som lever får se.

Inga kommentarer: