Jäzper

Igår fick han somna in, vår kisse. Han blev gammal, har varit med oss i 17 år.

Jag köpte honom hos Djurskyddet här i stan i slutet av sommaren för 17 år sedan. Då var han liten, väldigt liten, men stajlade rejält för mig när jag var där och tittade. Klättrade på gallret, lekte med allt han kom över och var bara helt bedårande. Maken (då pojkvännen) hade "beställt" en grå hankatt, men på katthemmet trodde man att det här var en liten kattjej och kallade honom Elin... Något han aldrig förlät dem... ;)



Han var en riktig liten buse som älskade att springa runt i lägenheten. Jag hade rundgång i min lägenhet då, så maken och han brukade smyga på varandra. När de möttes kunde han hoppa en meter rakt upp i luften, skjuta rygg och burra svans, springa iväg i rasande fart och se precis så livsfarlig ut som bara en liten kattunge kan.

Antagligen hade han kommit ifrån sin mamma alldeles för tidigt, för han var väldigt snuttig. Snuttade på allt han kom över. Det gav sig med tiden tack o lov.
Den första tiden sov han gärna på min huvudkudde, med framtassarna på ena sidan om mitt huvud och baktassarna på andra sidan. Kurrade och kloade.

Sakta men säkert gick han från att vara innekatt till att vara utekatt. När vi köpte hus fick han vara med oss ute i trädgården i koppel med långt snöre. Det gick jättebra och trots att han hade snöre var han kvarterets kung. Nåde den katt som kom i närheten av honom.




När sonen föddes ett par år senare lät vi kissen bli utekatt och han har fortsatt vara kvarterets kung. Så pass att vissa katter gick omvägar runt vår tomt.

En riktig kompis har han haft. Pongo. Grannens katt. Han fick t.o.m komma in på dagarna när vi inte var hemma (vi har haft kattlucka) och vid något tillfälle hittade jag dem i varsin ände av soffan där de låg och sov.

Vissa ordalydelser har han lärt sig. Bland annat 'kött' och 'burk'. Då vankades det smarriga grejer! Allra bäst var dock när husse fiskat och fått med sig gädda hem, men det hände lite för sällan att husse fick napp...

Någon annat han lärt sig är "ska vi gå ner", som vi alltid sa när det var dags att gå ner och lägga sig. Vi har sovrum och badrum i källaren. Då gick han till trappan och väntade på oss för att få det obligatoriska kvällsgoset i badrummet när vi borstade tänderna.

När han hade varit ute på sin nattrunda jamade han vrålhögt "mjaaaoooo" "mjaaaooo" tills vi i sömnen svarade "jaa, vi hör dig". Då tystnade han och gick in och la sig på sin plats i badrummet.

Han har alltid varit en lite svårtflirtad kisse, men husse har varit allt = bästa goset. Kissen och sonen har funnit varandra det senaste året och mig har han gärna velat gosa med när jag sitter på mattan i "hans" badrum och mediterar.




Det är tomt, ödsligt och tyst i huset när inte Jäzper är här. Energin har liksom stannat av. Åh vad jag saknar honom!