lördag, juli 18, 2009

Trassel





Det var så hiskeligt tomt, så det fick flytta in en ny liten trasselsudd hos oss... 12 veckor. Mamma är Maine coon, pappa okänd... ;) Vi räknar med att det blir en stor kisse. Han är som en liten hund, följer oss vart vi än går. Fann sig till rätta på en gång. Han heter Trassel. Mer bilder kommer.


8 kommentarer:

kirsti sa...

Trassel med glimten i ögat, ser det ut som.. ;)
Härligt med ny familjemedlem!
Men förstår att ni saknar gamlingen.. Han har det dock säkert gott i katthimlen.. Kung över kvarteret även där.. precis som han är van vid.
Otroligt charmiga bilder på båda katterna!!
Ha det gott, Ronja!
/Kirsti

Dubbelörn sa...

Underbara bilder o jag förstår precis den där känslan av tomhet :).

Erika sa...

Färstår precis hur tomt det måste kännas för er.
Eran nya kompis kommer säkert att fylla en del av det gamla och hitta på massa nya saker.
En svart halv långhårig kung springer just nu tillsammans med eran kung i katthimlen.
Nu får vi njuta av de katter vi har till låns just nu.
Kram o mjau på er!

Malin sa...

Ser ut som Trassel funderar på något...liksom ligger o lurar på "vad händer här näst..."...
Tror det är svårt att vara utan katt om man en gång har haft dessa fantastiska djur runt sig...De liksom lever sin liv parallellt med en och vet precis hur de ska fostra sin mattar o hussar...Tycker att ni gjorde klokt som lät Trassel komma hem till er...
En riktig goding...

Kram från Malin

haspet sa...

Vilken liten goding. En vacker kronprins som får ta över efter "kvarterets kung" när han nu har fått komma till katthimlen. Härliga bilder. Det var det också ifrån Enköping, tänk jag faktiskt aldrig varit där trots att man faktiskt åker förbi då och då. Det måste bli skärpning på den fronten. Ha det gott. // Kram Peter

Arboarkticum sa...

Roligt att du hittade hem till oss - och nu har vi njutit av dina fina bilder! Trevlig liten ny kisse med trevligt namn! :-)

Caramel sa...

Din stiliga unga Trassel påminner om vår stora Ares, en gång i tiden hade han också helt oförstörda helt bedårande mjuka trampdynor.

ps. Hittade till din blogg genom min kära svärmors väns blogg. Du vet vänners vänner... ;)

Marie sa...

ÅÅ, vad glad jag blir för er skull! Det blir ju så tyst när ett husdjur försvinner. Jag börjar (snabbare än jag trodde) bli riktigt sugen på att låta en ny labradorvalp få komma hem till oss. Det går ju inte att stå emot de små busdjuren! Kanske till våren..? Ta hand om er! Kram!