onsdag, juli 08, 2009

Lite mycket nu...

Semester? Just nu är det tur att jag har semester för jag hade inte orkat få något gjort på jobbet...
  • En nära släkting har gått igenom en sjukdom som är så nära döden man kan komma, har legat nedsövd över en vecka och är nu på väg tillbaka med lång konvalescens som följd.
  • Min älskade kisses njurar har börjat lägga av och det är nog inte så länge kvar för världens bästa katt som varit med oss i 17 år.
  • Jag skulle behöva lägga krut på att få igång företaget, men orkar inte koncentrera mig på det.
  • Jag dras med en tung och envis förkylning.
  • Min kroniska sjukdom är svårskött pga stress och förkylning.
  • Sonen har nya vilda intressen som gör att vi dagligen måste bestämma oss för var gränsen ska gå, vara konsekventa, men inte överbeskyddande.
  • Sista dagen på jobbet hände saker som kan få mycket tråkiga följder. Jag hade kunnat förhindra att vissa saker hände om jag hade gått in och tagit någon annans ansvar, men eftersom det är en av mina stora brister - att ta andras ansvar - pendlar jag fortfarande mellan ett dåligt samvete och ett 'släpp det där nu!'.
  • Dispyten med mamman till sonens kompis känns inte utagerad, men jag vet inte om jag har någon lust eller ork att konfrontera henne.
  • Förkylning och oron gör att jag sover dåligt.
Men annars är det bra...

Nu ska vi samla in kissen och åka till veterinären igen. Ultraljud. Jag bävar för att behöva fatta ytterligare ett besvärligt beslut.

Uppdaterat lite senare:
Kissen mår förhållandevis bra. Njurarna fungerar inte 100%, men det beror på åldern, så nu blir det specialkost. Däremot är buken vätskefylld (det var därför vi sökte), antagligen beroende på något tumörliknande. Tumören verkar dock inte påverka honom alls, så vätskan behandlas med lite vätskedrivande medicin. Förutom att magen är stor på honom och han är lite småvinglig på bakbenen äter han, kissar, gosar och är med hela tiden, så han verkar må prima trots skavankerna. :)

4 kommentarer:

Marie sa...

Åå...vännen... Samla inte på dig fler tunga bördor än det som tränger sig på. Företaget och andra "måsten", tankar som gnager, energin räcker inte hur långt som helst. Var rädd om dig! Många kramar!

Dubbelörn sa...

Instämmer i Maries kommentar. Ta hand om dig vännen. Du är viktigare än något annat!

Livet är för kort, precis som du skriver om anhörigs sjukdom, för att haka upp sig på saker som man ändå inte kan göra ogjort. LIvet går ändå inte ut på att ta ansvar för andra.

Allt faller på plats även om du bara ligger i hängmattan. Tro mig det gör det förr el senare.

Ta hand om dig, son o familj o missen... Det är prio 1!!

Varmaste omtankeskramen

Anonym sa...

Aj...låter tungt! Åk ut där du kan se öppna havet....

Ibland blir det konstiga ord i ordverifieringen ...nu blev det horsup...

Ha en skön kväll!

Unknown sa...

Men Ronja,
och så regnar det också! Men allt blir alltid bättre. Det är mitt motto! /Nina