Trött som en ... efter en dag med träd, buskar, barrisar, klätterväxter och Stefan Mattson i Spårvagnshallarna i Stockholm. God mat, trevligt sällskap, men jisses så seg man blir av att bara sitta och lyssna och vara inaktiv en hel dag.
Sonens tjejkompis har liksom "VIP-kort" hemma hos oss. Hon är inte här så våldsamt ofta, men hennes närvaro glädjer hela familjen. Hon stannade kvar och åt middag och blev sedan hemskjutsad eftersom hennes egen familj verkar tycka att 11-åringen kan gå hem, långt, sent, i mörkret, läbbig väg.
Uttrycket "VIP-kort" myntades av mig och maken när vi insåg att vi inte hade något alls emot att hon stannade kvar sent, och att vi sedan gav henne skjuts hem utan att tveka. Visst knorrade vi över föräldern där hon bor, men vi hade aldrig släppt iväg henne själv.
Det är liksom något speciellt med den ungen - hon har till och med tagit sig en särskild, egen plats vid matbordet när hon dyker upp. Den är hennes.
Om henne tycker vi mycket!
Har skrivit om henne tidigare - familjemedlem nr 4.
6 kommentarer:
Då var du nästan vid mitt jobb, jag arbetar i huset bredvid spårvagnshallarna. Men jag såg dig inte :) Kul med en extra "familjemedlem". Härligt med såna ungar (och vuxna med för den delen) som bara smälter in och tar plats (på ett positivt sätt). Kan tänka mig att det skulle vara svårt att inte skjutsa hem henne i mörkret. Ha en bra torsdag. // Peter
Det är nog kanske just därför som jag tycker så mycket om dig...
För ditt... goa hjärta :).
Varma kramar
Det låter fantastiskt med en extra familjemedlem! Och vad fantastiskt det kan vara för ett barn att bli insläppt och få en "extra familj". Håller med Dubbelörnen, du verkar ha ett varmt hjärta! Kram!
Det betyder säkert väldigt mycket för henne att hon har en extrafamilj där hon är så välkommen. Glädje för er och glädje för henne.
nu har jag försökt göra ett inlägg till din blogg, men som vanligt när jag ska ha med datorer att göra eländas det.. Jag gör ett nytt försök - Jo, jag sade just att min namne galnthus Nivalis står och huttrar invid rosentornet där John Silver klättrar, moloket men ändå spirand med små,små rosa bladknoppar. Längtar som en tok till dess att alla mina bortglömda "nedsättningar" i höstas ska visa sig. Fick igår en laddning från Botanicus, i mitt tycke en av de bästa lökleverantörerna, för alldel även annat godis också...Nu var det liljor och anemoner,mmmm, sen blir det att plocka liljebaggar. Nehej du stumpan, nu är klockan massor ; vi hörs!
Galanthus
haspet; Jasså, du såååg mig inte? Märkligt! ;) Kram!
Dubbelörnen; Tack vännen! Kramar i travar!
Marie; Det finns nog många barn som behöver en extrafamilj... Kram!
Talo; Mmm... hon är en riktig vitaminkick! Kram och ha en härlig helg!
Galantus; Så du har hittat hit! :) Kul!! Jag hinner inte skriva så mycket nu, men emellanåt glimtar det till...
Hugaligen - liljebaggar. De har faktiskt fått mig att ge upp alla eventuella liljeodlingar, tyvärr. Jag har inte riktigt tillräckligt med tålamod för liljebaggsplockning och då blir ju liljorna rätt skruttiga rätt fort.
Ha det gott i vårsolen!
Kram!!
Skicka en kommentar