Jag har problem med datorn och det är så vansinnigt trist. När jag loggar in på min användare händer det ingenting när jag försöker öppna ett program och det blir bara segare och segare. Däremot fungerar det alldeles utmärkt när jag loggar in på sonens användare. Jag ska försöka få ordning på det i helgen för det är oerhört frustrerande.
Så över till det här med att åka hiss. Svensson som jag är har jag vant mig vid att man iakttar vissa oskrivna regler i en hiss. De kan exempelvis vara:
- inte möta blickar
- inte vidröra
- inte prata med någon
- inte le
- inte sjunga...
Fram till för några månader sedan hade jag inte varit med om något annat sätt att åka hiss på.
Men nu åker jag hiss upp till sjätte våningen ett antal gånger per dag, i Farsta centrum, och jag lovar; mer än 50% av gångerna har det slutat med små samtal och leenden och ingen verkar speciellt besvärad av det.
Idag till exempel utbrast kvinnan i hissen när jag klev in; "Men vad konstigt, jag skulle ju åka neråt!" och vi började prata om vilken pil man egentligen ska trycka på. Ytterligare en dam klev på på ett annat våningsplan, undrade om vi var på väg ner och föll sedan in i samtalet. Det slutade med att vi önskade varandra trevlig helg när vi kom ut på parkeringen.
Andra gånger har det slutat med små samtal när jag hållit upp hissdörren så att någon sluppit stå och vänta på nästa tur.
Kanske handlar det om att inte släppa de där små kommentarerna från andra, utan ta det som en invit till ett samtal?
Så hur kommer det sig att hissen i Farsta centrum är en så otroligt trevlig hiss?
Jag misstänker att det till största delen beror på att det är människor från många olika kulturer som åker med den här hissen. Människor som inte är så rädda för kontakten med främmande människor.
Kanske kan det också ha att göra med att det är en allmän hiss dit man ändå återkommer lite då och då; folktandvård, tandvårdsspecialister, vårdcentral, Jobbtorg Stockholm, Svenska Bostäder m. fl, och att man därför delar bekymret med de långa hissköerna under vissa tider.
Hur som... det är så många gånger jag åkt med den här hissen och klivit ut med ett stort leende på läpparna! Finns det fler extratrevliga hissar?
5 kommentarer:
Datakrångel är visset värre och såååå frustrerande...hela våren var den här datorn knäpp men peppar peppar...
Så sant så sant vad det gäller det där med hissåkning. Nu åker jag inte så värst ofta i hissar men kan se fenomenet i andra sammanhang som t ex när man väntar med en nummerlapp i
handen...Beror på vilket humör jag är på men är nog för det mesta rätt positivt inställd till människor och försöker le eller säga nått och visst blir man glad av de där småstunderna då man möter en annan människa i ett par korta meningar och ett vänligt hej då...så lite som betyder så mycket..
Lycka till med datorn nu!
Kram från Malin
Nästa gång jag åker hiss kommer jag inte att vara TYST ;-). /Ruben
Hej du, det har nog varit lite dåligt med hisskonversationer för mig tyvärr. Men det är något väldigt kortvarigt över den åkturen och jag brukar mest bli full i skratt när det är fullt i hissen eftersom de flesta verkar försöka vara så osynliga som möjligt :D
Marit
Jag håller med om de oskrivna reglerna utom en: "inte le!" det visste jag inte att man inte "fick", så jag ska genast sluta! Nej skojar bara, tvärtom är det nog ett uppdrag: att starta fler hisskonversationer! Men jag åker ju så sällan hiss, kanske får det bli fler trappkonversationer istället! Kram!
VIlket braigt och härligt inlägg:)
Kram Lallis
Skicka en kommentar