Idag håller jag mig hemma för att tänka. Det är inte var dag det händer, men just nu känns det nödvändigt.
Efter ett par veckor på jobbet fick jag ju reda på att mitt affärsområde skulle gå över till ett annat bolag.
Samtliga anställda, 35 st, har fått erbjudande om anställning på det nya stället.
So far so good.
Jag har fått befattningsbeskrivning för tjänsten jag blivit erbjuden och den är längre ifrån det jag utbildat mig till, men skulle säkert gå att forma till något bra.
Så till kruxet.
Jag kommer att få närmare 2 h enkel resa till jobbet. Det finns inte på världskartan. Kan man lägga 12 h om dagen på att jobba? Dessutom får jag ju betala för sk-ten. Ytterligare ett par tusen per månad för att överhuvudtaget kunna ta mig dit. Dåligt med kommunala färdmedel, så bil är det enda alternativet.
Men med bil måste jag ta mig in i Stockholmsköerna på morgonen, med ytterligare tid och stressmoment på resandet. Sedan är kruxet att det brist på parkering vid nya jobbet. Och skulle man lösa det skulle det bli en löneförmån som skulle behöva skattas för.
Ruttet.
Det här beslutet har jag redan fattat. Jag ser ingen som helst framtid på nya jobbet. Så jag kommer att göra allt för att hitta något annat.
Så då till knäckfrågan;
I morgon ska jag säga OK eller motsätta mig övergången. Säger jag ja innebär det ett antal månader som jag kommer att må pest för att jag har panik över att kunna sluta innan övergången sker, runt den 1 september. Både jag och maken är rädda att det kommer att knäcka mig och maken sa igår att befarade att det slutar med sjukskrivning om jag fortsätter må som jag gör nu. Med paniken hängande över mig.
Säger jag nej, blir jag övertalig i min gamla organisation, eventuellt erbjuden en annan tjänst, som kanske ligger bättre till rent geografiskt. Eller inte. Troligtvis inte.
Blir jag inte erbjuden en annan tjänst blir jag uppsagd pga övertalighet.
Så framtiden ser inte så ljus ut ur det perspektivet.
Uppsagd, sjukskriven eller 4 h resa per dag. Pest eller kolera?
Mja, uppsagd känns ändå mest lockande. Jag kan söka jobb för glatta livet, ta något som är relativt nära hemmet oavsett vad det är, eller något som är mer "rätt", men med upp emot en timmes resa. Det funkar nu. Eller så kan jag starta eget.
Snurrigt värre.
Idag ska jag tänka, meditera, resonera, bolla, ventilera, men först ska jag ta dagens första kopp kaffe!
