Om att inte kunna sova

"Love is what is left when you

let go of all the things you love"

Jag sover illa för tillfället. Jag vet egentligen inte vad det beror på, men tror att jag är inne i någon form av process. Separation kanske? Har kanske ett nytt jobb på gång och har definitivt börjat tappa gnistan på mitt nuvarande. I går kväll när jag gick och la mig läste jag som vanligt en stund tills ögonen började klippa. La ifrån mig boken och slocknade tämligen direkt. Dessvärre gjorde min man nån stor yvig rörelse när han skulle lägga ifrån sig sin bok och släcka, så då vaknade jag chockartat igen och sen var det kört. Jag låg och skruvade på mig, men gick till slut upp och mediterade en stund. Det var ganska skönt, men jag kom ändå inte riktigt till ro. Efter meditationen skrev jag i min "dagbok" rakt upp och ner utan ordning och utan att tänka på vad som kom ut. Satte alla virriga tankar på papper. Tillbaka till sängen och efter en halvtimme eller så somnade jag in. Senare än vad jag behövde.

Just det här med att skriva av sig innan jag somnar praktiserar jag själv och brukar rekommendera de personer jag träffar i rehabilitering, och som har svårt att somna eller vaknar någon gång under natten och har svårt att somna om. Att sätta ner tankar på pappret kan vara väldigt avlastande. Det är precis som att jag blir stressad av att hålla koll och komma ihåg alla tankar jag tänkt, men när jag fått ner dem på papper kan jag släppa dem. Konsten är att skriva flödande, rakt upp och ner, en mening i taget oavsett sammahang, realism, utan värdering. Läser man texten igen kan man tro att man är helt förvirrad, men det är väldigt skönt när man väl har fått ur sig allt.

Annars brukar ju meditationen hjälpa en hel del. Jag fick tips om en hemsida som handlar om AUM/OM-meditation http://swamij.com. Den sidan har jag läst en hel del på och fått inspiration. Det vore kul att testa att köra AUM/OM-meditation tillsammans med några andra någon gång. Jag ska höra med min vän som jag fick länken av. Vi träffas inte så ofta, men båda är väldigt intresserade av yoga och meditation, så det vore mysigt att prova.

Jag känner mig lite låg idag. Trött. Inte sömnig, utan snarare loj, avslappnad. Ska försöka stanna i den känslan och inte fara iväg. Behöver samla ihop mig, samla ihop min energi. Jobbet dränerar friskt för tillfället.

En nästan helt vanlig måndag

Ja, så var det dags igen. En helt vanlig vecka på jobbet. Full fart. Det känns som att jag ligger steget efter hela tiden. Jag skulle behöva klämma in ytterligare ett par dagar den här veckan. Det har jag i och för sig nästan gjort eftersom jag lyckades avstyra en tvådagars tjänsteresa i mitten av veckan. Tack och lov! Då kan jag rida på onsdag istället och det känns som en betydligt bättre investering.

Ska det vara så här? Eller rättare sagt; vad är det som inte är som det ska egentligen? Steget efter... Jag kan ju inte göra mycket mer än det jag hinner med under en dag, men jag fylls ändå av en känsla av att jag inte åstadkommit något. Undrar om jag skulle kunna avhjälpa det genom att planera lite bättre? Om jag fixar många små puckar vid ett och samma tillfälle kanske det faktiskt skulle kännas som att jag får något gjort istället för att det känns som att jag springer runt och släcker bränder hela tiden. Då skulle jag kunna ägna längre oavbrutna stunder åt mina lite mer krävande projekt. Hm... ja, varför inte? Det tål att testas i alla fall.

I morse sjöng vi för vår son och gav honom födelsedagspresenter. Jag var uppe och mediterade när jag hörde hans steg i trappan. "Mamma, nu har jag faktiskt väntat ända sen klockan halv fem. När kommer ni egenligen?" Klockan var strax efter 6. Att han varit vaken sen 04.30 stämde visserligen inte, men någon gång under natten har han varit uppe en vända och tänt i sitt rum för att sedan gå och lägga sig igen och somna om, så jag misstänker att han trodde att han legat vaken precis hur länge som helst. Han kröp i alla fall ner brevid pappa en stund och så låtsades han att han sov, så att vi kunde fira honom på sängen. Det är en mysig tradition som vi var dåliga på ända till för ett par år sedan. Jag är uppvuxen med att bli väckt med sång och presenter på födelsedagen, men min man ville inte riktigt föra traditionen vidare. Jag fick vänja mig vid att bli firad på eftermiddagen när jag kom hem tills för nåt år sedan, när jag införde traditionen i vår familj.

Jag började som sagt morgonen med meditation. Jag brukar göra det när jag vaknar för tidigt. I morse låg jag och brottades med tanken på att ligga kvar i sängen. Det är lite märkligt det där. Jag vet att jag mår bra av att meditera och tycker att det är skönt, men ändå kommer jag inte upp utan ligger kvar och vrider och vänder mig i sängen. Jag började fundera på om det kan vara så att det är en form av straff; att inte unna mig att gå upp och göra det jag tycker är skönt. Jag är ganska dålig på att unna mig.
Hur som haver. Meditationen i sig gick inte så jättebra, jag for iväg i tanken hela tiden. Men tiden gick fort, så jag kom nog ganska långt ner i alla fall. Det kändes trots allt väldigt bra när jag hoppade in i duschen efter 45 minuter.

I kväll ska vi fira med falukorv, potatis och pepparotssås. Blåbärstårta till efterrätt.
8-åringen har beställt!

Sköna söndag

Vilken skön söndag jag har haft idag. Började med en härlig ridtur på islandshäst i skogen. Solen sken och hästen jag red var lugn och tillfreds. Ibland är han ganska hispig, men jag börjar ana att det är när han försöker tala om att sadeln sitter löst... Idag spände jag sadelgjorden lite extra innan vi red ut och stannade dessutom till efter en stund för att spänna ytterligare. Det verkade fungera bra. Han var betydligt lugnare.

Hur motigt det än känns att ge sig iväg på förmiddagen är det alltid lika befriande att komma ut på landet till hästarna. Den första kontakten med hästen, att göra i ordning honom innan vi rider ut, när han lägger mulen intill mitt öra när jag borstar hans framben, det är så otroligt avkopplande. Killen jag red idag är den snyggaste islänning jag sett någon gång, med lång lugg och fin blank man. Han är lite rund om magen för tillfället, är tydligen en "hötjuv", men figuren får vi jobba lite på framåt vårkanten.

När jag kom hem höll min man på att förbereda tårtan inför eftermiddagens kalas för vår son, som fyller 8 i morgon. Morfar med sambo, farmor och farfar, faster och favoritkusinen kom och firade. Det blev en mysig fikastund till ishockey-finalen! Det var härligt att ha fullt hus under den rafflande matchen. Alla var så där lagom intresserade, så vi hann umgås också.

Nu drar det ihop sig till kväller. Den blivande 8-åringen fick "Pettson och Findus kokbok" i present, så jag vet minst en som står för matlagningen i kväll!

Solsken och en kaffekopp

Under eftermiddagen idag gick jag ut och satte mig i solskenet en stund. Min son och hans kompisar härjade på baksidan, solen sken, det droppade från taket och jag kunde nästan ana att våren så sakteliga smyger sig på. Jag börjar längta efter att påta i jorden.
Åh, vad härligt det ska bli när det är dags igen.

Detta är det bästa jag vet med våren. Att ta en kopp nykokt kaffe och sätta mig i mitt favorithörn av trädgården, där det är lä och blir lite varmt om ryggen. Packa på mig varma kläder så att jag inte fryser och njuta av solens värmande strålar. Jag kan sitta länge. Det är som meditation. När snön ligger kvar får jag lust att grabba tag i en näve och krama en blöt, slaskig snöboll. En bit in på våren sitter jag på samma ställe mitt i ett hav av väldoftande små söta violer. Ibland tar jag en blomma. Låter den ligga och dra i munnen och njuter av den svaga men underbara aromen.

Men... än är det ett tag kvar tills blommorna tittar fram. Nu får jag njuta av takdroppet och smältvattnet som rinner i stupröret.
Och det är inte så illa det!